.)tets minnesfest öfver konung Carl XV, hvils I händ noga beräknadt och antalet inträdeskort nen at den samma. — Från hvilken tid i fråga varande ättehög förskrifver sig är naturligtvis omöjligt att med visshet afgöra; men anta ligt är, att den åtminstone får så långt tillbaka i tiden, som till 5:te eller 4:de århundtadet. Minnesfesten i Upsala. i Såsom vi i går efter en telegrafisk underrättelse meddelade, firades då universiteen i dag efterföljts at en dylik, afstädenterhe gifven, Den i går hållna måste i alla afseenden anses lyckad och högtidlig, och allt talar för att dagens fest ej gifvit den samma efter. Begge två hafva firats å Ka rolinasalen, som vid båda tillfällena varit dekorerad på samma sätt, så att den ersjudit en i all sin enkla sorgeprakt högst impönörande anblick. Denna gal, sot äre af de atörsta i Norden och rymmer omkring 2500 persöner, Varigår Uppfyld afåhörare; dock ej till den grad att någon trängsel förspordes, emedan utrymmet var på förderefter bestämdt. Fn föredötblig ordning egde rum vid placeringen, i det deltägarne i processionen, led efterled som de inkommo; genast utan något fjesk biler bråk af de nutsedde inarskalkarhe visades till de för dell utsedda platserna, De med biljetter försedda damerna Hade redan förut intagit sina platser. För att göra ordningen filer n: dig hade, till betryggånde mot möjlig eldsfara, femtio studenter änder särskild chef, jemte!eldsläcknihgsmateriel, blifvit plagerade 8 läktarne. Deremot funnos der inga sitt platsar, emedan redan ett par gånger förut varnande olyckstillbud egt rum, i det bänkar derifrån nedstörtat. Som bekant är, har deb stora öfre salen i biblloteksbyggnaden aldrig erhållit någon) egentlig inredning, utan får för hvarje gång någon fest der firas en särskild tillfällig dekorering, I går hade man, i anseende till den mörka årstiden och äfven för framkallandet af en större effekt, utestängt dagen medelst skärmar för fönstren och i stället anordnat en rik belysning både genom flere i taket anbragta kransar för flere hundra Iljus hvardera samt genom täta ljusrader på Jläktarne och derunder, På pelarne voro anI bragta festoner af svart krusflor. Fonden bakom den med svart öfverdrägna talare-) tribunen utgjordes af en vacker dekoration, bestående af studentkårens standar, omgifvet af samtliga de studerande nationernas fa-: nor, medelst mycken konst så anbragta, attl landskapsvapnen å desamma klart framträdde, alla naturligtvis behängda med sorgflor. Der framför var placerad en byst af den jaflidne konungen och öfver densamma fäst en frisk lagerkrans. I motsatta ändan af salen hade kören och akademiska kapellet sin plats. Äran för de vackra och i alla afseenden ändamålsenliga anordningarna tillkommer de utsedde arratgörerne, å akademi-: statens vägnar, professorerne Nyblom och ! Landtmansson och adjunkten Fries, samt å studenternes, docenten Wahlberg, amanuen-: sen Nordblad och studenten Laurent. . Kl. 12 afgick under klockringning processionen från Consistorium academicum, bestående af akademistaten och hospites, bland hvilka märktes, utom universitetets kansler och prokansler, landshöfdingen i länet, Uplands regementes chef och en stor del af officerskären, Upsala. stads fullmäktige, magistrat och öfriga borgerskap m. fl., 54 leder, . med tre i hvarje led, hvartill slöt sig den å Gustavianum samlade studentkåren, representerad af 12735 dess medlemmar, sån-:! gare och kapellister oberäknade. Sedan l! medlemmarne af sorgetåget inträdt under en af akademiska kapellet spelad sorgmarsch samt intagit sina platser, utfördes den af director Musices dr Josephson keomponerade festkantaten, hvars ord, författade af prof. Nyblom, hade följande lydelse: D Koral. Nu vid kangagriften klaga Nordens folk sin sorg igen; ter slöt en drott sin säga, Och svin drömmen kort var den. Under dödens hand vi digna; Herrens namn vi dock välsigna, Fast han strängt vårt hjerta slog: i Herren gäf och Herren tog. 1 Men den hand, som folken risar, ; Är en nådig fadershand. : Gud, vi veta. att du lisar k Ett bedröfvadt fosterland. ; Vi för dig i stoftet digna i Och ditt höga nan välsigna, 1 Ty vår kraft du mäter nog: . Herren gaf och Herren tog. ; Recitativ, ; Ur fulla bröst en gång Vi helsade med jubelsång . Vår unge furstes sol, som bröt med glans sin bana. Hvart hjerta slog med liflig takt, När i hans ögas blixt en makt, Från högre rymder sänd, det tycktes ana. Och morgonen blef dag, Och han var dagens drott, af millioner hyllad, Is Som visade, hur land man bygga skall med lag, Och för oss kraftfull gick med gammalsvenska tag, I Af tidens oro ej, minst af dess svek förbryllad. i Men styrkans sken bedrog: Långt förr äv aftontimmen slog, Var dagen bytt till natt och vår förhoppning myllad.. — Nu sörja Skandiens folk sin kärleks son, Ryckt allt för brådt sitt höga kall ifrån. Det blef så tomt i slott och minsta koja, Allt glam var tyst, knappt barnen tordes stoja, När öfver skog och an och sjö det ljöd För nordens brödrafolk: kung Carl är död! Solo. O, hur stolt i löftesstunden, om en väldig ek i lunden, Han inför vårt öga stod! — Nu är allt förbi, som drömdes, Allt, hvad varmt i hoppet gömdes, Kallnat med hans hjerteblod. Men hur häfdens dom må falla, Ett är klart för alla, alla: Han var skapad att befalla, Men att älskas mer ändå. Derför fick han ock som konung All vår kärleka häcgta haonnno