Aftonbladet – 29 november 1872, sida 3

lära af sin säliga moder och som han, nu mera vorden en kräftfull, skäggig man, än nu aldrig försummat. Det fanns en litografi, föreställande ett fruntimmershufvud, benämd Oskulden el ler .Den Kristliga kärleken eller någor anvan dygd. Jack hade fått se den i et bodfönster, och emedan han i densamme fann någon likhet med den unga flicka har hade älskat, så köpte han taflan och satt upp: henne öfver spiselkransen i sitt sofrum Nägra muntra vänner till honom, hvilk: sett taflan, plägade sinsemellan kalla hennc Jacks moster, En gång togo de sig fö! att äfven till honom upprepa detta gyckel men sedan de funnit buru föga gunstig han upptog det, aktade de sig väl för at återkomma till detta skämt. Så gick emellertid tiden framåt och Jack Darston hade allt skäl att vara nöjd met sina dagar. Två gänger hade hösten åter kommit och Jack kunde icke se dess vackr: färgprakt i trädens kronor, i den djupbli himlen och de granna skyarna, utan at tänka på den vackra höstmorgonen, som blifvit så afgörande för hela hans framtid Mr Womersleys goda lycka var honom na turligtvis väl bekant, liksom hans snar dereiter, inträffade flyttning från orten Derefter hörde Jack föga talas om den fa miljen; han trodde att hans far någon gång vexlade bref med mr Womersley, men all hvad som af dessa var att inhemta om El len, varatt hon befann sig väl och sände många vänliga helsningar — en sak, som man aldrig uraktlät att äfven framföra till Jack och som af honom vänligt upptogs utan att dock väcka något särdeles stort intresse: Hösten hade nu åter kommit och gått Jack hade detta är glädt sin gamle far med