Aftonbladet – 29 november 1872, sida 3

ett mycket längre besök än vanligt. Han hade deltagit i många jagter, han hade hållit tal vid middagen för godsets arrendatorer, vid hvilket: tillfälle han icke hade sagt nej, då en af dessa, hänförd af det goda vinet och af kärlek till familjen hade uttalat deras förhoppning, att han vid nästa parlamentsval skulle uppträda som kandidat. Nu hade Jack åter rest till London, och var redan inne i sina studier. Terminen var börjad och lofvade att gifva honom trägnare arbete än någonsin. En morgon, sedan han under ett par timmar med trägen flit egnat sig åt ett mål, som var under handläggning, och gjort en mängd sådana anmärkningar i marginalen. hvilka voro en död och pina för hans stac kars renskrifvare, lutade han sig tillbaka på stolen, skenbart sysselsättande sig med att betrakta floden, hvars lopp han på af stånd kunde skönja, men i verklighet för sjunken i djupa tankar. Föreställningen om att komma in i parlamentet hade för honom ett behag som han kände sig icke ega styrka att emotstå. Han erfor välbehag af att blott tänka derpå, att spekulera öfver huru han der skulle intaga sin plats; — om, sä som jurist eller som representant för jord. egarne. Han stördes midt under dessa framtidsdrömmar af ringklockans ljud och straxt derpå kom hans skrifvare in samt anmälde Ett frontimmer. Ett fruntimmer? upprepade Jack Dar. Bton. Ja, sir, sade skrifvaren. i Det kan inte vara till mig hon ämnar sig, Sharp; säkert har hon misstagit sig. Hon vill visst tala med mr Barnstaple och har gått ett par trappor för högt upp. Sharp visade genom en komisk grimas