Aftonbladet – 29 november 1872, sida 2

och fortfor: Jag beböfver inte fråga dig hnru du ämnar gå till väga: hade du haft svek.i sinnet, skulle. du aldrig visat mig detta bref. N Nej, så långt trodde du väl ändå inte att jag var kommen, Georg. Aldrig ännu har jag hetsat spärbundarne på någon, och jag vill hoppas att det ej heller kommer att ske. Han ror alla om onåt, den der mannen; han tror, att de äro som han sjelf. Hvad ämnar du göra nu, Georg? Jag får laga mig ur väger så fort som möjligt, svarade Bra:dstock. .Att sjelf lemna mig i rättvisans bön der är ex sak; att ja gas som ett vildt dju:r är en annan. Förbannelse öfver honom! Det värsta är att jag blir hindrad från att hjelpa den stackars Martha. Jag kan välro attinte du — nej, det är sannt, du lzan.ej göra något för saken. Hvad ämnar du taga dig till, Joe? Jag har först ett: litet ärende att uträtta vid Martinsgatan, s varade Grogram, och så ämnar jag direkte begifva mig till den der badorten Whitech:wpel, du vet, Georg. Jag stannar väl der fö.r min helsa, till dess östanvinden har upphört att blåsa. Nå, så farväl med dig, gamle kamrat,, sade Bradstock och räckte honom handen. Jag skall aldrig glömma hvad du har gjort för mig denna dag. Farväl — och tack! sade Grogram och besvarade handslaget samt nickade åt sin bortgående vän. Jag lär nog inte heller glömma det så snart, munilade han, sedan han blifvit allena. Om min kompanjon får mig i sitt våld någon mera gång, så tänker jag att han tar väl märgen vä benen på mig!