Aftonbladet – 29 november 1872, sida 2

punden tar jag allt till godo och så far jag till en annan marknad. Jag har lust att slå mig på handel. Det blir landtbruksmöte snart vid Whitechapel och der kan jag göra goda affärer. Georg och min kompanjon få gräla om den här saken bäst de gitta. Jag undrar hvarför han vill skicka mig till Hull; men, se, jag reser inte dit; jag far inte ett steg längre än till Whitechapel. Punktligt hördes en välbekant knackning på dörren den utsatta timmen och Bradstock kom in. Han såg orolig och upphetFe ut. Grogram kunde ej undgåatt märka et. Hur är det med dig, Georg, nu på morgonen? Du ser så het ut; du har kanske ätit kräftor eller nån annan skalfisk; det har sån verkan på somliga. Jag mår bra, svarade Bradstock helt kort. Skref du till den der mannen? Ja, det gjorde jag. Och har du fått svar? Åh, ja; nog har jag det, svarade Grogram. Hur lyder svaret? Jag är inte synnerligt fink att läsa skrifvet, sade Grogram; kanske att du sjelf vill läsa brefvet, Georg. Här är det. Han lemnade mr Pentweazles bref till Bradstock och betraktade honom uppmörksamt medan han läste det. Allt efer som Bradstocks blickar halkade : öfver brefvet och slutligen kom till det yttrandet att han skulle tagas fast af polisen, förbyttes rodnaden på hans kinder i en döttlig blekhet. han bet hårdt tillsammans sina tänder, andades hastigt och kastade en orolig blick omkring sig, liksom han fruktav; något försåt. Då han hunnit till slut, sacle han inom sina sammanbitna tänder: Hvilken infer nalisk skurk! Han vände sig till Grogram