Aftonbladet – 28 november 1872, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Den nybildade finska teatertruppen. I Åbo Underrättelser läses under rubriken Kon versationföljande: Apropos den finska teater. truppen, så var det med en viss förvåning vi i tidningen Björneborg, i dess teaterrecensioner sågo omtalade en skådespelare vid namn Wilho. en skådespelerska Toikka m. fl. Några gryende förmågor med dessa äkta nationella namn hade vi aldrig hört omtalas, och vi började redan tro, att man blott behöfde stampa på den finska jorden, för att till behöfligt antal framkalla rent finska sceniska artister. Men då löste Kurre gåtan och berättade, att dessa finska namn enast betecknade den fennomanska pånyttfödelse, hr Westermarks förra elever och andra af den finska teaterns sujetter undergått. Huru skulle den sjelfständiga lnska sceniska konstens invigda prester och prestinnor kunna bära namn med svensk klang? De måste ju blygas öfver dem och välja andra, liksom man bortkastar ett namn, som fläckats af brott eller vanheder. Och derföre tog hr Gröneqvist namnet Wilho, hr Nyberg nämnde sig Kallio, hr Öqvist förändrade sitt namn till Korhonen och fröken Gullstn beslöt att framdeles heta Toilkka o. 8. v Vackra namn i sanning! Och med så genvint finsk klang sedan! Men vi förstå dock icko rätt hvarföre de pånyttfödda finska artisterna valde just dessa namn. . Att hr Nyberg kallat sig Kallio är dock lätt förklarligt. Detta ord betyder ju klippa, och hr Nyberg har profetiskt i sig skådat den man, som skall blifva det hälleberg, hvarpå den finska sceniska konstens tempel skall byggas. Men hvarföre har hr Gröneqvist antagit namnet Wilho? . Kommer detta från verbet vilkon, som betyder hugga i stycken, så har det en nog destruktiv betydelse för en man, hvars mål är att bygga upp. — Och fröken Gullsten sedan, hvarför i all verlden kallar hon sig Toikka, som sannolikt skall härfedas från verbum toikkam, som betyder fuska-? Nej! i detta liksom i allt annat kunna viicke följa den fennomanska tankegången. och derföre må vi lemna alla hithörande språkforskningar. — Vid finska litteratursällskapets historis ska sektionsmöte den 13 Nov. meddelade en ledamot ur Ålands utmärkta domarearkiv. som börjar redan med 1623, en komisk och tidsmålande beskrifning på ett häftigt slagsmål mellan kapellanen i Kökars kapell Clemitt (Clemens) Georgii och Måns Jakobsson i Bänö m. fl. Den sistnämnde hade hemma hos sig öfverfallit ha Clemitt med byssa, knif, yxa och isbillar och då kapellanen sedermera hos en bonde i Juddö åter sammanträffade med Måns, hade denne manat presten att hos ståthållaren (Stellan Mörner) stå till ansvar för det Clemitt önskat att Måns med hustru och bain skulle två och tvinnas. Der begynte hr Clemitt slå på Måns med en hammare och dref Måns baklänges på en vedkast, der låg i gården; då begynte Måns ock slå emot och slog och bet hr Clemitt. — Men hr Clemitt betygade att Måns hustru hafver honom ock slagit någre mundslag i Juddö, fattat honom i ärmen och rifvit halfva ärmen från hy Clemitts jacka. — Trätan är deraf förorsakad, som de båda bekände, att hr Clemitt icke villa låta sig nöja med ett stycke kött, en kaka bröd. en bunka säd och tre ljus, som Måns honom-gaf i kapellans ränta utan ville hafva mera, Yterandet om tvåningen och tvinningen förnekade hr Clemitt. Rätten dömde Måns till ansvar för edsörebrott, då denna sak förekom vid Föglö ting den 21 Febr. 1625. Men kapellanen fälldes deremot till 9 marks böter, sför tre blånader han slog Margreta Staffansdotter i Sonboda med, köttstycke, och brödet, som hon af sin förmåga gaf honom i kapellans ränta, det kastade han henne med och slog henne med ljusen mot ansigtet. Följande år, 1626, var br Clemitt åter inkallad till Föglö ting (d. 23 Sept.), för att stå ill svars för det slagsmål han bedritvit uppå Jakob Påvalsson i Hellestorp, i hans egen gård och slagit upp hans husdörr., Följden af kapellanen Clemens Georgil brottsliga och våld. samma handlingssätt blef hans afsättning 1629. — Processer i England. Från London skrifres den 22 Nov.: En process är under förberelelse, som torde väcka lika mycket uppseende m den Tichbornska. Det handlar om egandeten till vissa egendomar af ett årligt värde vt från 10.000 till 20.000 , tillhöriga den adliga amiljen Vane. För trettio år sedan dog sir rancis Fletcher Vane, efterlemnande fyra söjer, hvaraf de tvenne första skulle ha varit ödda före och tvenhe yngre efter hans gifternål med sönernas moder. Den tredje sonen inkrefs i en Londonförsamlings födelseregister åsom född några veckor efter äktenskapet, och enne son efterträdde fadren såsom arftagare, ch hans son återigen är nu innehafvare af titeln, ch fideikommisserna. Jemförelsevis helt nylis skall nu den fjerde sonen af sir Francis tcher Vane hafva upptäckt, att hans äldre ror, den nuvarande baronens aflidne far, som ör trettio år sedan ansågs för den laglige arfgaren, var. liksom hans tvenne äldre bröder, idd. före föräldrarnes giftermål. samt att fö elseregistret blifvit förfalskadt för att tillförikra nämnde tredje sonen arfsföljden. I många ndra länder skulle en sådan Process vara omöj2, men här kunna inga barn förklaras äkta, om varit födda före föräldrarnes giftermål. cke heller ger trettio års. obestridd besittning ga rättighet till on egendom. om före närnde d något underslef blifvit hegånget,. och detta ;rklarar till en del orsaken. hvarför det i Engnd ofta är så svårt att sälja land. En annan egendomlig process förekom i daarne genom en lagsökning för 10.000 — resten en förmögenhet utaf 107,000 , som en gamal enka ärfde för 10 år sedan och på hvars ela belopp hon blef bedra; och H Pig Allar 6 åv nh alntlean