Aftonbladet – 28 november 1872, sida 2

genhetenr att jag inte kan gå in derpå och derför ovilkorligt måste tala med mr Maunder. Men din morbror — Som du väl vet, skall morbror låta mig göra alldeles som jag sjelf vill. Jag öfverlemnar detta alltsammans till ditt goda omdöme, Ellen, hvilket äfven under den förra tiden var klarare och bättre än mitt. Numera, — vare sig att det är en följd af mina lidanden ute i Australien eller af min själsoro alltsedan jag tillegnade mig dessa pengar, — tycker jag stundom att mitt förstånd är förslöadt. Du skall tryggt lemna allt åt mig, Frank, sade Ellen, Jag är sorglös och glad då allt. går mig väl, men äro bekymmer å färde, så vet jag hvem jag har att vända mig till med en bön om styrka att göra hvad som är rätt. Nu vill jag lemna dig, men dröj här ännu en stund innan du gär in. Jag återvänder som jag kom, vindeltrappan upp till mitt rum. u har väl, gissar jag, nyc keln till biblioteksdörren? Ja, svarade Frank; här har jag honom. Godt! Jag vill träffa dig, innan jag morgon talar med morbror. Då har jag bättre hunnit öfvertänka saken och fatta! ett afgörande beslut om hvad som bör ske Nu säger jag dig god natt!s Hon räckte honom handen. Frank grep den med värma och gjorde en rörelse som för att sluta Henne i sing armar. Men Ellen drog sig hastigt tillbaka Inte i qväll, Frank! säde hon hastigt inte i qväll. Ellen! utbrast Frank; vill du härmed säga... b Jag vill ej säga någonting, utom att jag i qväll är outsägligt upprörd och bekymrad Ännu en gång, god natti