Aftonbladet – 27 november 1872, sida 2

ANAREEKIRECIEN hvilket steg som helst, som jag kunde taga ovilkorligt skulle leda derhän att jag sjelf blef exponerad, och det bör naturligtvis aldrig komma i fråga. Jag måtte ej förstå dig rätt, sade Ellen, kallt; är det din mening att du nödgr,s låta Martha Bradstock förblifva i den 0etänkliga ställning, hvari hon nu befiainer sig ? Jag ser inte huru det skulle kunr,a hjelpas, sade Frank. Pastän du vet att, som du sjelf säger, det brott hvarför bon är anklagad, biifvit begånget af dig? Hörde jag rätt. då jag tyckte att deta var meningen af: dina ord? Det låter hemskt, ja rent utaf barbariskt, jag vet nog det; men jag fattar inte it hon kan räddas, utan att jag skulle kompromettera mig sjelf och det skulle inte Så ana Nejs, sade Ellen efter en kort tystnad och i hennes röst dolde sig ett drag af kallt förakt; som du säger det skulle icke gå an. Men i alla fall måste Martha Bradstock räddas. Hur tänker du att detta skulle tillgå ? frågade Frank, Det kan jag inte säga, sade Ellen: jag vet det ej. Min tankekraft är ej nog klar, min verldskännedom för ringa, för att jag skulle kunna afgöra det. Jag måste bedja någon om råd, som bättre förstår sådana saker och derefter skola vi taga ett beslut. Du har rätt, sade Frank efter en stunds tystnad. Nukan du se huru hastigt en låg och orätt handling förderfvar hela karakteren. Ja, vår pligt är att rädda mrs Bradstock och så vidt jag dervid kam vara be. bjelplig, det må kosta hvad som helst, så kan du räkna på mig. (Forts,)