Aftonbladet – 27 november 1872, sida 2

se I ORÄTTFÅNGET GODS. Roman i två delar af EDMUND YATES). För himlens skull, skona mig för erin ringen deraf! Ja, den samme. Ehuru så kort tid förflutit sedan dess, var jag helt annorlunda då, än nu. Då var jag, — det kan jag ganska tryggt säga — i högsta grad känslig för allt hvad som kunde fläcka min heder. Du vet att denne man, Bradstock, trängde sig in i rummet der jag satt och besvor mig att rädda honom. Jag nekade; han sökte fresta mig genom sin förklaring att han visste hvar denna betydande skatt fanns gömd och erbjöd mig en liten del deraf, om jag blott ville lemna honom medöl att förkläda sig. Jog nekade åter och han bjöd mig högre vilkor. Jag skrattade föraktligt. Han tänkte då att jag ansåg honom ljuga; att jag inte trodde det fanns någon skatt alls, och att han blott sökte fresta mig mel falska förespeglingar, Under detta förgick tiden och hans förföljare kommo allt närmare. Han såg att jag var en bra karl, sade han, och att han kunde lita på mig. Alltjemt teg jag. Till slut, utan att jag gjorde en fråga, förrodde han mig den precisa platsen, hvarest skatten blifvit nedlagd. Hans ord gingo i m hela min varelse som en elektrisk g öt, -— de inbrändes som med eld i min jag såg i inbillningen så tydligt själ — plate såsom han beskref den för mig; — ) Se A. B M 28—216 218 219 229-929 281—288v 385. 280-257; 259, 261-267, 269—276.