T ser min väg ganska klar för mig, sedan han åter har dykt upp. Säg honom — Det går ganska lätt att säga: säg honom! sade Grogram, men hur kan jag berätta detta för honom? Ni må väl inte tro att jag skall återse honom godvilligt? Nå, sä säg det åt er sjelf, sade mr Pentweazle; — det gör mig detsamma. Res tillbaka till London; der är den säkraste platsen för er. Byt om bostad och akta er för skräddare som se hemlighetsfulla spioner. Res; och lemna åt mig att bestämma om allt. Ni skall i rätt tid få höra af mig och hvad som än mä hända: kom ej och plåga mig vidare med amsagor om personer, som stigit upp ifrän de döda. För denna gång skall jag ej draga in på er veckopenning, men gör ej om det! Och således vill ni ej afstå från angifvelsen mot Martha? Nej, jag gör det inte! skrek mr Pentweazle. Gå nu! Då Grogram mycket modstulen hade lemnat honom, gick han tre gånger med hastiga steg fram och äter på kyrkplanen. Detta ser i sanning högst lofvande ut! sade han. Den skälmen Bradstock har sanska säkert pengarna och af någon löjlig! ;rannlagenhet, kan han inte tåla att hans mustru är anklagad för stölden. Genom att ortgå på den väg jag en gång väl beträdt, skall jag troligtvis förmå honom att afstå rån en del af rofyvet, ochi hvilken händelse som helst, har jag den stora tillfredsställeljen att reta honom emot min vän Grogram. Af förskräckelse för att bli angifven skall lenne då rymma ur landet och aldrig mera fhöras, hvarigenom jag blir qvitt en börda, om jag befarat skulle tynga på mig hela ifvet. Jag är riktigt glad öfver att mr eorg Bradstock åter har dykt upp!