— Det är redan bekant, att under konungens vistelse i Norge beslut blifvit i sammansatt svenskt-norskt statsråd fattadt, att söka åvägabringa afslutandet af en konvention mellan de Förenade rikena och Danmark, under förbehåll af nationalrepresentationernas samtycke, angående antagandet af ett för de tre rikena gemensamt, på guld bygdt myntsystem, väsentligen på grund: valen af det förslag i ämnet, som blifvit utarbetadt och under den 20 Sept. afgifvet af kommissarier från de tre rikena, samt att hvartdera riket skall ntse en kommissarie till att underhandla med danska ministern i Stockholm rärande konventionens afslutande. I sammanhars härmed hade man erfarit att konunger, i norskt statsråd uppdragit åt statsrådst Helliesen att blifva norsk kommissarie vid dessa underhandlirgar, samt bemypdigat norska finansoch tulldepartementet att sända en i mynttekniken sakkunnig norrman att biträda statsrådet Helliesen vid utförandet af det honom lemnade uppdrag. Samtidigt erfares från Kjöbenhavn att danska regeringen till kommissarie för Danmark utsett geheime-etatsrådet FPenger, som skall begifva sig till Stockholm, åtföljd af myntmästaren Svendsen. Vi ha oss icke bekant huruvida svenska regeringen ännu utsett den person, som kommer att blifva Sveriges kommissarie vid de i fråga varande underhandlingarne, Måhända sker detta först nu sedan konungen återkommit från Norge. Åtminstone har hittills ingenting härom försports. Emellertid synes häraf, att de tre rikenas regeringar raskt skridit till verket för att i hvad på dem ankommer bringa den såväl för hvartdera rikets eget penningVväsende som för samfärdseln mellan de tre rikena synnerligen maktpåliggande frågan till lösning. Den omständigheten, att den skandinaviska myntkommissionens förslag lägges till grund för de nu beslutna underhandlingarne, antyder, att detta förslag i hufvudsak vunnit de tre regeringarnes bifall. I betraktande deraf att frågan om åstadkommande af ett universelt myntsystem, eller åtminstone af ett sådant, som omfattades af ett flertal bland de civiliserade folken, för ögonblicket synes undan skjuten till en aflägsen och oviss framtid, och då allvarsamma betänkligheter. möta mot en anslutning till hvilketdera som helst af de i de större staterna nu antagna myntsystem, så vill det också synas såsom hade den skandinaviska myntkommissionen fannit en på det hela taget ganska lycklig lösning af det svåra problemet, då hon före! slagit ett system, som icke vållar nägon nämnvärd rubbpiug i de värdebegrepp, med hvilka man i hvart och ett af de tre ri kena är förtrogen, och som temligen jemnt fördelar mellan de särskilda rikena fördelar och olägenheter vid öfvergången från de gamla myntsystemen till det föreslagna nya. Vi önska och hoppas således, att enj konvention må komma till stånd, väsentli. gen öfverensstämmande med kommissionens : förslag, samt att den må i sinom tid blifva i af nationalrepresentationerna i de tre ri-. kena antagen. , Detta senare torde så mye, ket hellre kunna motses, som konventionen ; icke behöfver inlåta sig på den egentligen l; brydsamma punkten, nemligen sättet för ; verkställandet af öfvergången från det gamla j; ov SVAR ff ANU TO systemet till det nya inom de särskilda staterna, hvilken angelägenhet hvarje stat naturligtvis måste ordna för sig. Anledning till modifikation af en och annan detalj af kommissionens förslag torde emellertid förekomma. För vår del önska vi lifligt att detta må blifva fallet specielt . med de särdeles tunga och obeqväma namn, q som kommissionen föreslagit för den nya 1 räkne-enheten och den nya myntenhe:l1l ten. Mot denna del af förslaget, hvil-: ken ingalunda är likgiltig med afseende å den större eller mindre lättheten att ge-l4 nomföra reformen och göra befolkningarne i förtrogna med det nya systemet, ha vi hörtf anmärkningar ganska allmänt framställas 1 härstädes och vi finna sådana nu framträda s äfven från både norsk och dansk sida. Så-1 lunda anmärkte för några dagar sedan enlr författare i Kjöbenhavns-tidningen Dagbla-1 det, att benämningen Krondaler k den nyals räkneenheten icke blott är tung och obe-l1 qväm, utan otvifvelaktigt skulle komma att s i början åstadkomma en otrolig mängd miss1 förständ. De fleste skulle nemligen förF korta det nya namnet till Daler, och man k skulle då alltid vara nödsakad att fråga sig g för om det menas Rigsdaler eller Kroni daler, Om man deremot kallade räkne-en8 heten Krona, skulle intet sådant missför-!n stånd vara att befara, och sjelfva namnet s också vara i samma mån beqvämare gom ö det är kortare. I skrift skulie också ettla förkortadt Kdlr mycket lätt kunna förn vexlas ined Rdlr elior tvärtom. Det enda li hindret emot att begagna namnet Krona id ligger deri, att det är föreslaget att kalla s guldmyntet för Guldkrona. Men detta g synes alldeles öfverflödigt. Hvarken dett tyska tio-mark-stycket eller det franska tiori francs-stycket har fått något särskildt namn. E enämningen Napoleondor på det franska g 20-frances-stycket finnes icke heller angifvetig på detta mynt, utan är blott en populär be-lg nämning, som vårt myntstycke nog också !N får, om något behof deraf ger sig tillkänna, !m Fedrelandet yrkar också att man endast a må låta prägeln angifva myntets värde ef-ltc ter räkne-enheten. Tidningen anmärker tillg lika, att svårigheten med hänsyn till eng förblandning af den nya och den gamla räk: sc ne-enheten skulle blifva så mycket större, of om den förra benämndes Krondaler som ol en oändlighet af förskrifningar anch Ahligen Ia