Aftonbladet – 23 november 1872, sida 3

jag tvinga er, säger du. Men nu vill jag veta hvad du menar med att tvinga mig ? Jag menar precist hvad jag säger. Nu förstår jag! sade Grogram försmädligt; meningen är att du, Georg Bradstock, ämnar gå upp till poliskontoret och angifva Joseph Grogram, som förrymd fästningsfånge. Nej, Joe, genmälde Bradstock, så kommer det ej alldeles att tillgå. Jag skall inte synas till sjelf. Georg Bradstock är en död man. Hans död och begrafning äro i vederbörlig ordning attesterade af dertill berättigade personer och hans namn för länge sedan utstruket i fångförteckningen. Joseph Grogram är deremot just nu en ryktbar person, skulle jag tro; guvernören öfver fängelserna ,i kolonierna har för vana att inlemna berättelser till regeringen och jag tänker att Joseph Grograms namn figurerar i många skrifvelser jemte berättelse om huru han kom ditut, huru han emot borgen kom i enskild mans tjenst samt huru han aldrig hördes af vidare. Och hvad straff lagen stadgar för sådant, det vet du bättre än jag, Joe. Ja, svarade Grogram efter en stunds tystnad; detta är nog slvgt uttänkt och att hela min historia kommit hit i skrift, just som du säger, det tror jag allt har sin riktighet. Men tänk om nu jag i min ordning skulle berätta dem att Georg Bradstock allsinte är död — att det har varit ett gyckel och bedrägeri från början till slut — och att jag kunde visa dem, hvar han fins och der de kunna fånga honom; — hvad tror du att de då skulle säga ?