Aftonbladet – 22 november 1872, sida 3

ungkarlsvänner och alla ett sorgfritt lifs nöjen. Nej, jag försäkrar er, sir sade Frank; jag hade inte alls dylika tidsfördrif i Lonon. : Squiren såg litet modfälld ut vid Frank Scorriers ihärdiga, kalla lugn, men han bjöd till att fortfarande hålla sig uppe i en slad och skämtsam ton, då han sade: Nå, då skola vi söka att göra bröllopslagen så mycket gladare. Jag hoppas att Iu bättre bar öfvertänkt hvad du sade en sång? — att du har bjudit din gamle vän, nr Maunder och din kusin, mr Callow? De skola bli bjertligt välkomna; ja, det skall rerkligen glädja mig att få emottaga lem under de förändrade lefnadsförhållans len, hvaruti vi kommit, Ni är mycket god, sir, svarade Frank, men jag har Inte bjudit någondera till mitt pröllop. i Kunde du berätta dem om ditt gifternål utan att bedja dem bevitna vigseln? — Jade du inte ett enda ord om att de voro Nej, det gjorde jag inte, sir, svarade Frank, af det enkla skäl att jag inte har träffat någondera. Jag nämnde förut en sång till er, att jag trodde de skulle ogilla let sätt, hvarpå jag hade vunnit min förnögenhet och för fredens bibehållande ansåg jag rådligast att ej besöka dem. Nå, nå, du förstår kanske sjelf bäst hvad som var det rätta i detta fall, sade den samle mannen med en uttrycksfull höjning å axlarna, Och ännu ett ord, sir, efter detta ämne ar kommit å bane, återtog Frank. Jag ir säker på att ni tycker mig ha kommit illbaka vid ett mycket egensinnigt lynne,