Aftonbladet – 22 november 1872, sida 3

skulls det ej väcka, att han, squire Wo: mersley, lemzat om förtroendepost ät en qvinna som kom utad betyg, Han någon rekommendation, och som man Jertill visste hade varit hustru åt en högst farus IOF brytare. Ju mera squiren tänkte härpå, desto kinkigare fann han sin belägenhet, och sedan han sett sig tvungen att utfärda arresteringsordern, kände han sin lilla middagsblund vara mera absolut behöflig än någonsin, emedan den förflyttade honom från en bekymmerfull verld, till en ljuflig existens, der portvakterskor voro okända och arresteringar aldrig förekommo. oDå den gamle godsinnade mannen kom in i salongen, såg han genast af uttrycket i de båda ungas ansigten, att det obehagliga ämnet redan blifvit uttaladt. Som det anstår en gammal, förståndig herre, beslöt han att blunda för hvad han såg och icke yttra ett enda ord om något slag af lagbrott — emedan det ohjelpligt skulle leda till en diskurs om mrs Bradstocks affär — såvida han icke blef fullkomligt tvungen dertill. Följaktligen företog sig den hedersmannen att spela litet komedi och i ber traktande af hans ringa öfning häri, kan man gifva honom det vitsord, att han gjorde sin sak ganska bra. : Min bäste Frank, utbrast han och räckte den unge mannen båda händerna, jag är hjertligt glad öfver att se dig äter. Detta är sista gången som jag sjelf är i tillfälle att bedja dig vara välkommen till detta hus, ty så snart du och Eilen äro gifta, bar du full rätt till att anse dig som min delegaro här på godset och det skulle då vara affektation om jag bad dig vara välkommen åter tili kvad som verkligen, till en viss grad, blir ditt eget. Hur är det mod dig, min vän? Har du haft trefigt?