föll mr Cobham. Det kan jag gå i borgen för, att nog har Parker mången gång låtit sin hustru borsta hans rock för mrs Brad. stocks skull. Denna saken väcker visst mycken leds nad uppe vid herrgårdems, sade slagtaren. Hon stod mycket väl hos herrskapet, i synverbet hos den unga fröken. Åh, hon har inte tid att tänka på sådant iu, Mmönade mr Cobham, om hon också en wonan gång skulle grämt sig häröfver, Hon kall nu snart gifta sig med den här unga Rerrn, som har vunnit så mycket pengar ute Australien, När blir bröllopet, Snivey? Nästa vecka, —— är det ej så ? Nästa onsdag är utsatt för den vigtiga seremonien, upplyste klockaren iembetston. Och då ämnar ni stoltsera med edra samla, hvita kalfskinnshandskar och den wvita rosetten på axeln, som jag så mången sång sett er bära, min kära Snivey, sade lagtaren. Hör på, klockare — skulle ni nte på en så grann vigsel vilja spendera ned en aln nya band och ett par nya kilingar? Ni får dem nog billiga hos bengelsnan vid Na 2Rtt par killingar upprepade klockaren; hvad det bem mr Blightly, så tycks er MH , tä 1 sie inte alltid anse att killingar falla sig billiga; att döma efter den slarfstyfver ni gaf mig, då jag skref in edra tvillingar i kyrkboken. Af de båda killingarne,an såg ni visst den ena vara en för mycket, tillade Snivey, synbarligen helt belåten med sitt lyckade skämt. . . Hvad säger mr Scorrier om den här saken? frågade Cobham. Han tycks också varit mrs Bradstock väl bevågen. Hvad han säger? svarade Parker. Har vet inte af något ännu, han är 1 Londer , Nu vet han dets, sade larven; har