Aftonbladet – 20 november 1872, sida 2

Nej, det må jag säga! inföll mr Wc mersley med stor häftighet. Hvilken ide skulle en godsegare uppskjuta sin syster lotters giftermäl, emedan hans portvakter ska blifvit häktad för stöld? Det skulle vid min själ, bli ämne för ett trefligt gyc kel här på orten! Och hvad tror du at Frank skulle säga? — han, som ändå ha visat och som ytterligare ämnar visa henn en sådan välvilja. Men om han kunde tr let vara meningen att för hennes skull upp skjuta bröllopet, så skulle jag sannerlige 2j undra på om äfven han uppträdde son hennes ovän. Det är en sak som framför allt gräme mig, yttrade Ellen med uttryck af sto nedslagenhet; och det är, att då Frank få höra talas om mrs Bradstocks arrestering skall han naturligtvis erinra sig huru en sam hon står i verlden — alla detaljer vi hennes mans rysliga död skola åter me plågsam styrka framstå för hans minne. Detta har jag ej kommit att tänka på sade den gamle mannen. Jag har ej kunnat slita mina tankar der från, återtog Ellen. Ni, liksom jag, ve huru ända till ytterlighet känslig han ä för alla påminnelser om den olyckliga hän lelsen. Jag hade ämnat så arrangerat sa ken, att mrs Bradstock inte alls skulle synt ill vid vår vigsel, för att bespara Franl let störande intryck hennes åsyn möjlige: skulle verkat, och nu bli vi tvungra at renast vid hans hemkomst emottaga honon ned en berättelse om hvad som händt! Jag kan väl tro, sade mr Womersle) ned en villrådig min, jag kan väl tro at let ej ginge an att man glömde berätta sa ten för honom tills efter er bröllopstur? Nej, det skulle omöjligt låta sig göra nföll Ellen mycket bestämdt; det vore