Aftonbladet – 19 november 1872, sida 3

: valleriet numera kan remonteras helt och hållet inom landet, till och med inom en enda provins nemligen Skåne. Slutligen hafva stuterierna uppdragit ett ej obetydligt antal lyahästar och äfven detta vore en god sak, så snart det finnes personer, inom landet som hafva råd och lustatthålla sådana. De voro förr i tiden hänvisade till den utländska marknaden och många stora penningar hafva på den vägen vandrat i utländingens ficka. Detta om hvad som för närvarande finnes. Återstode då för komiterade att se till hvad som behöfves för att ett normalt förhållande skall kunna sägas ega rum i afseende på det inbördes antalet mellan för afvel afsedda kreatur. Af landshöfdingembetenas femårsberättelser i förening med senaste statistiska uppgifter framginge, att hela antalet af landets hästar kan uppskattas till omkring 420.000 stycken. Med antagandeaf hästens medelålder till 15 år, skulle således den årliga omsättningen uppgå till 28,000. så framt nödig. reproduktion skall ega rum. Härtill tarfvas åter ett antal af minst 1500 hingstar, men verkliga förhållandet vore att i hela landet icke funnes mwera än 500 för afveltjenliga beskällare, hvarför bristen måste fyllas med allmogens, i detta hänseende allt utom lämpliga hingstar. Komiterade hade icke vågat tänka sig att staten skulle släppa till de stora summor, som erfordras för ett bättre ordnande af hästafveln, men deremot trott att saken lättast och till största båtnad för allmänheten regleras derigenom att man söker åstadkomma en verklig hästafvelindustri. Den enskilde måste der intresseras, men detta kan åter icke ske, utan medelst införande af premieringssystemet. Komiterades system ginge ut på, att hästafveln fortfarande skulle baseras Jå stuterierna, i förening med hvilka landtbeskällarestammar i större skala än de nu befintliga borde inrättas. Uppmuntringen åt enskilde skulle bestå dels i premiering, dels i kapplöpningsoch kappkörningspris. Den fullblodsstam, som, ehuru till ett fåtal, inom landet finnes, borde samlas för att fortfarande underhållas och kunde den lämpligast förläggas till Ottenby stuteri, som såväl 1 afseende på klimatiska förhållanden som betets och grässkördens beskaffenhet vore särdeles väl lottadt. Fölen skulle förläggas till Flyinge för att sedan de uppnått ett års ålderi mån af tillgång försäljas. Begge stuterierna skulle vara försedda med landtbeskällare. Strömsholm åter skulle helt och hållet nedläggas såsom stuteri och endast ega en landtbeskällarestam af 80 hingstar. I sammanhang härmed hade komiterade tänkt sig landet indeladt i trenne stora distrikt för de särskilda stuteriernas verksamhet. Första distriktet med Flyinge skulle omfatta Skåne. Halland och Blekinge samt Kronobergs och Jönköpings län; det andra Öland och Kalmar län samt det tredje. med Strömsholm till hufvudort, hela det öfriga Sverige. Genom den betydligt minskade uppsättning af; hästar. som sålunda vunnes, skulle sådana besparingar uppstå att hvarje stuteri borde bära sig sjelft utan alla vidare tillskott. Då emellertid härmed icke vore vunnet allt hvad som behöfdes, hafva komiterade föreslagit att införa premiering för hingstar af såväl ädlare som gröfre slag samt för ston från 5 till 8 år och från 9 till 12 år. De hafva i sin hushållsberäkning lyckats spara ihop 35,000 rdr, hvilka de vilja afse för premieringen, mot vilkor, att hushållningssällskapen lemna ett tillskott motsvarande hälften af statens, med undantag af hvad som användes för de ädlare hingstarnes premiering. Med dessa medel skulle kunna premieras 50 stycken ädlare hingstar å 200 rår pr stycke, 100 stycken af gröfre slag å 150 rdr, 200 fölston från 5 till 8 år å 275 rdr samt dessutom ett ej ringa antal äldre ston å 50 rdr. Hvad hushållningssällskapens medverkan anginge, trodde tal. den lätt nog skulle vinnas, sedan hågen och intresset en gång blifvit på allvar väckta. Inom tvenne provinser, nemligen Skåne och Westergötland hade vederbörande hushållningssällskap redan för detta ändamål beviljat medel. Slutligen hade komiterade föreslagit att till kapplöpningspris måtte afsättas 3000 rdr. Summan vore visserligen i jemförelse med hvad som i andra länder för liknande ändamål uppoffras en obetydlighet, men dess beviljande skulle dock alltid innebära ett erkännande af de i fråga varande profvens stora betydelse. Att man i andra länder icke förbisett detta, framginge deraf, att exempelvis Preussen till dylika belöningar lemnar 50,000 thaler årligen. I Frankrike utgjorde under det sista kejsardömet statens bidrag till kapplöpningsprisen 500.000 franes och ensamt staden Paris 200,000 francs. Ungefär enahanda vore förhållandet i Österrike Sådant vore ungefärliga innehållet af den plan, komiterade för sig uppställt, och hvarvid de haft : för ögonen exempel från flere af de öfriga europeiska länderna, der, till fromma för hästafveln, le egentliga stuterierna blifvit på senare tider : afskaffade och ersatta med storartade landtbe-. skällarestammar. Förändringen kan dock hos: 038 icke genomföras ögonblickligt, utan tarfvar: såväl tid som anslag af offentliga medel. Huru: vida dessa, då de icke begäras till större belopp :! än af några tiotal tusenriksdalrar, äro att anse bortkastade, torde icke af någon kunna ifrågasättas. am man besinnar, att den industrigren, hvarom här vore frågan representerar ett kåäpital ! af 42 millioner rdr, hvarje häst dock endast uppskattad till 100 rdr. Professor Arrhenius erinrade om den sakrika l, diskussion, som vid akademiens sammanträde il. December 1870 egt rum med anledning af stute; rikomitens betänkande. Akademien beslöt då att ingå till chefen för Civildepartementet med en skrifvelse, i hvilken skulle framhållas dejl( åsigter, vid hvilka akademien då stannade. Sål hade ock sedermera skett och akademien hade dervid som sin åsigt uttalat, att landets hästafvel vore för jordbruket en lifsfråga, med hvars indamålsenliga ordnapde ej längre kunde anstå. l: Till någon regeringens åtgärd hade dock skrifvelsen ännu icke föranledt. För sin egen del ville tal. gerna instämma il, de af komitön uttalade åsigter om nödvändig-!, heten af att inom landet ega en god och tillräckligt stark landtbeskällarestam. Likaså godkände han premieringssystemet och förmenade att detji i väsentlig grad skall bidraga att höja intresset i för hästafveln, sedan den, som uppföder ett djur t utmärktare beskaffenhet, har att emotse uner fiera år upprepade belöningar af flera hunt dra riksdaler. Komiterade tyckas dock allt för nteslutande hafva fästat sig vid hingstarnes be-l skafienhet med förbiseende af den omständigheten att icke alia ston lämpa sig lika väl såsom moderston. Äfven rörande dem vore kontroll 1 af behofvet påkallad, ty parningen, sådan den f nu bedrifyes, försiggår utan all urskilning. Då dst icke är antagligt att de erforderliga ? 000 rdr kunna under den snaraste framtiden 1! om årliga DERA anskaffas, ansåg tal ls et icke vara olämpligt, att akademien äfvön vil !j denna sammankomst uttalade sin åsigt om önskvärdheten af att dessa medel så snart som möjligt från statsverket anvisas. Sedan återstår för hushållningssällskapen att göra hvad på dem j! ankommer och man hade all arledning förvänta, att de dertill skola befinnas villiga. 1 Grefve C. G. Mörner ansåg en ny fram-, ställning från akademien rörande samma l fråga böra göras, då något regeringens svar), på den aflätna skrifvelsen ännu icke för-, sports. q Man öfvergick härefter till behandlingen af den andra frögan på programmet, somin-c leddes ar 1 frih, Oscar Åkerhjelm, Tal, hade endast under de tvenne sista åren sysselsatt sig med-tlinodling i större skala, men funnit den i alla afseenden så intressant, att han beslutit sig för! att dermed fortfara. Första året sådde han linet 1 endast i ändamål att af dess frö bilda ett surro1 gat för de oljekakor, som älttilis årligen måst ; med dryga omkostnader för ladugårdens behof 8 inköpas. Linfältet upptog då nä are 6 t Af TA .