Aftonbladet – 19 november 1872, sida 2

Och hvem berättade då saken för dig ? Hvem som berättade den? upprepade Grogram långsamt. Jo, det gjorde en herre, som har mycken vänskap för mig. Aha! inföll mannen; vi skola straxt tala mera om honom. Hvad menar du härmed, Georg? frågade Grogram. Inte har väl han något att göra med dina angelägenheter ?2 Kanske har han det; kanske har det inte! Detta skall tiden utvisa; men afbryt mig nu inte i hvad jag har att berätta. Saken förhåller sig på följande sätt: Så snart jag eporde att du blifvit tagen, begaf jag mig ned till 8:t Albans och kom så lyckligt och väl till Harry Fisher, som du också känner, och han stufvade undan mig flinkt och väl, så att jag kunde känt mig helt trygg, men då jag hörde att du varit uppe för domstolen och fått dina femton år, kunde jag inte afhålia mig från attbegifva mig hit upp till staden, för att sjelf se hurn det förhöll sig. Nå, jag kom således till. baka, till våra gamla gömställen och smög mig omkring, si godt det lät sig göra, utan att menniskor skulle utspaua mig, Men Pe ters, polissergeanten, hvilken vi plägads kalla Katteor gom du mins, fick likafullt nys om att jag fanus och en natt, då jag just hade kommit ut från jällaren Kompas sen, kom han mig till mötes, sköt mig till väggen och ställde sig rakt framför mig. .Se e5, Georg, nu har jag dig fast, min gosse! — inte värdt att bråka, utan tag sa ken med förstånd. Jag ville gerna, om jag zonde, låta dig gå fri, men jag kan få mig en vacker summa för dig och jag ä en fa vig karl! Följ ny bara beskedligt med, så han, och tvinga mig igts att tillkalla flera kamreter — det skulle ej göra dig någo gagu och jag blefyo då tvungen att deja he