Aftonbladet – 18 november 1872, sida 2

sådant nyss, och det med besked, Det sy nes märken efter tänderna i skeden och jag hade göra nog att få upp mun och händer på dig; de voro så hårdt slutna. Voro de sä? sade Grogram betänksamt. Nej, jag tror inte att något sådant har händt mig förut; men så vidt jag vet, har det aldrig heller förr inträffat, att en död person stigit in till mig och lagt ifrån sig mössa och halsduk. Hur kunde man påstå att du var död, Georg ? Emedan jag var det, svarade mannen. Åh kors! sade Grogram; hur gick det då till, att du åter kom till lifs? Jag är ännu död, sade mannen; — död för bvarenda själ i verlden, utom för dig och för en till. Godt :nu börjar jag begripa, sade Grogram. Du skall berätta mig mera härom, sedan vi hvilat oss litet och jag bättre hunnit sansa mig. Emellertid, — efter du nu är död, hvad vill du dricka? Jag är inte hågad för att dricka, numera, Joe, sade mannen. Inte jag heller, långt derifrån!s sade Grogram; men då man blifvit häftigt uppskakad, så anser jag att ett halfqvarter varm rom med socker, är inte blott angenämt, utan rent af nödvändigt. Lät oss ha hvar sin mugg, Georg; jag skall gå ut och skaffa dem, jag. Och ännu darrande i hvarje led, steg Grosram upp, tog sin häti och gick ät dörren. Du må väl komma tillbaka? sade gästen ifrigt. Haf ingen fruktan, svarade Grogram. Komma tillbaka! Hvem tar du mig för? Pror du att jag blifvit en af polisens spårhundar och tänker förtjena mig några styfver med att ange dig, eller hvad är det som du tror?