Aftonbladet – 15 november 1872, sida 3

BEEODEKEADERNNNRNATE Bältegångsoch Polissaker. Bandelinska målet förevar i går å nyo vid rådhusrättens femte Meng i närvaro af allmätina åklagaren och från häktet upphemtade f. d. gardisten G. Bandelin. Till en början upplästes ett af andre stadsläkaren afgifvet intyg i anledning af en af honom på grund af domstolens anhållan verkställd besigtning å Bandelins tvenne flickor, af hvilket intyg inhemtades, att deras helsotillstånd syntes vara godt och att ingendera af dem finge något annat men af de erållna såren än några ärr, hvilka dock efter all anledning komme att med tiden allt mer och försvinna. Dessutom hördes, i afsigt att få utrönta dels de närmare omständigheterna vid brottets begående, dels ock Bandelins sinnestillstånd vid tillfället, flere vitnen, af hvilka dock endast två, fyrverkaren Ljungberg och hans son, hade någonting af vigt att meddela. Den äldre Ljungberg hade varit den förste, som efter mordförsöket ankommit till stället, dit han, som bodde endast ungefär 100 alnar derifrån, begifvit sig i anledning af det högljudda skriket dels från flickorna, dels ock från tvenne minderåriga gossar, hvilka ropat, att en karl hölle på att mörda tvenne små barn. Han hade funnit Bandelin stående upprätt ett stycke från hans på marken i sanslöst tillstånd liggande flickor förtviflad och, som det tycktes af hans orediga och osammanhängande ord, rent af sinnesförvirrad. På vitnets uppmaning bade Bandelin då satt sig ned på en sten, men om en stund stigit upp och kastat sig öfver det äldsta barnet samt öfverhöljt det med smekningar. Hr Ljungbergs hustru hade straxt före brottets begående sett Bandelin gå förbi makarnas hem och då fäst sig vid hans förtviflade utseende. Hustru L. kommer att en annan dag höras angående denna omständighet, som möjligen kan utöfva inflytande på målets utgång. Den yngre Ljungbergs berättelse öfverensstämde med fadrens. Äfven han hade observerat Bandelins förtviflade och, som det af dennes tal för sig sjelf, som ingen kunde förstå, kunde tyckas, orediga och förvirrade sinnestillstånd. Målet uppskö — Schlossska målet. 1 detta mål afgaf i går grosshandlaren M. Schloss ombud, häradshöfdingen O. A. Beckman å sin hufvudmans vägnar sin slutförklaring i anledving af allmänna åklagarens vid förra rättegångstillfället framställda påstående. Af hr Beckmans långa försvarsskrift ramgick, att det mot hr Schloss gjorda ansvarsyrkandet helt och hållet bestreds, dels emedan det ej påståtts än mindre kunnat ledas i bevis, att hans hufvudman variti magasinet närvarande vid de tillfällen, då orätt i vägande mot personer, som derstädes levererat varor, skulle blifvit utöfvad, dels ock emedan alla åklagarens angif. velser vore helt och hållet obestyrkta. Hr Beckman ansåg slutligen den af åklagaren i fråga satta förpligtelsen för hr Schloss att med sjelf sins ed fria sig från beskyllningen att hafva varit medveten om de honom pådiktade förbrytelserna utgöra en ytterlig förnärmelse och bära vitne om en oförsynthet, som afsåge att kasta en ytterligare skugga på hans hufvudman och hindra honom från attgenom rekonventionstalan söka upprättelse. Efter åtskilliga utfall. så väl åt poliskammaren, som dels ej lemnat ifrån sig fullstänliga protokoll, dels uppehållit målet öfver höfvan och dels ej till rätten öfverlemnat ett densamma tillhandakommet intyg angående de af svaranden begagnade tyska vigterna, som sedermera befunnits vara oriktigt och gifvit anledning ill hela chikanen, som och mot den, som stode vakom åklagaren och lofvat hålla honom ryggen ri, yrkades ansvar å denne för falsk angifvelse nligt 16 kap. 12 3 mom. strafflagen. Dessutom ordrades i rättegångsersättning 10 rdr för hvarje lag målet varit före samt 200 rdr för öfriga om. kostnader äfvensom 1000 rdr i godtgörelse för len skada, som blifvit hr Schloss tillfogad genom . talet, hvilket för denne haft så mycket menlizare följder, som han vore affärsman och hvarje ufär vore grundad på förtroende, hvilket lätt unde rubbas af förtal, vore det än så falskt. Äfven hr Gottschalk begärde i en af honom undertecknad skrift goätgörelse m. m. samt yrkade på samma grunder som hans princifal anört, och efter enahanda lagstadgande ansvar å sklagaren, hvaremot drängen Fredriksson åtnöjde ig med att fordåa ersättning för rättegångskost-laderna samt ansvar enligt lag. Målet uppsköts på åtta dagar för att. lemna ll mänöa åklagaren t.f. stadsfiskalen Eckerström illfälle att bemöta svarandenas slutförklaringar.