Aftonbladet – 15 november 1872, sida 2

en lagdöimd förbrytare och Grograms medbrotusling. ÅTTONDE KAPITLET. En gengångare. Då Grogram kom upp på sin vindskammare, vred han om nyckeln i låset och satte sig ned på sängen för att betänka sitt öde, Hela hans utseende hade undergått en förunderlig förändring. Ansigtet var dödsblekt, benen svängde af och an, andhämtningen var kort och besvärad, stora svett droppar stodo i pannan och ehuru han visste att dörren var stängd, kastade han oupphörligt ängsliga blickar ditåt. Nu har det slutligen kommit derhän! mumlade han för sig sjelf. Jag har vän tat det hela tiden, fast den lille mannen jemnt och ständigt ville intala mig hurn förändrad jag var till utseendet, att hela saken numera var glömd och att menniskorna hade annat att tänka på; men nu har det skett i alla fall! Hvad är att göra? Ea sak är gifven: jag måste skrifva till mr Pentweazle och bedja om förhållningsorder; jag skall säga honom allt hvad som händt och uppmana honom att räda mig hvad som bör göras. Han är en listig en han! Jag skallskrifva och berätta alltihop, alldeles som det har tillgått; då han för veta det, skall han lätt kunna säga hvåd som är att göra. Och innan jag fär höra något ifrån honom; blir jag helt stilla här uppe i min kammare och låter den der gunstiherrn ute på gatan roa sig bäst han gitter med att stå och lura, Mig skall han inte få tillfälle att smyga sig efter, så mycket är säkert, ty jag ämnar inte sätta min fot utom porten, förrän bref har kommit der bortifrån Gwynruthin och