ORÄTTFÅNGET GODS. Boman i två delar at EDMUND YATES). De som äro emot dig, upprepade Ellen. Vill du härmed säga att du har några fiender? Ja, jag tror det, miss, Och du vet hvilka de äro? Jag är ganska säker derpå. Då bör det bli så mycket lättare att anklaga dem. Det kan jag ej göras, sade Martha Bradstock hastigt. sKan du det inte, Martha? Nej, inte för allt i verlden. Hellre vill jag lida allting. Nå, vi behöfva ej na afgöra den saken; det kan lika väl ske sedermera. Nu vill jag tala med dig om din lilla gosse; jag har sett honom nu på morgonen. Ellen dröjde en timme eller så och språkade om: ett och annat som hon trodde kunde vara en liten förströelse för fången. Då hon gick, lofvade hon att snart äterkomma. Det var Grogram — tänkte Martha Bradstock då bon blef allena — det var Grogram som tog guldet och som har berättat den der historien för den lille, besynnerlige mannön, hvilken här om dagen kom till mig. Men min tanga är bunden. Aldrig, såvidt det på mig beror, skall det i byn bli kändt att min lilla Georgs far vär ?) Se A. B. M 212—214. 12 219 222—229, 231—233. 225, 226-257, 259, 2601-4266.