BLANDADE ÄMNEN. Början till Haydus rykte. Är 1759 hade Haydn. ända dittills temligen okänd och ätande ett tarfligt bröd, som han erhöll genom musiklektioner, fått plats som musikdirektör vid grefliga Morzinska kapellet, hvarigenom han åtminstone blef fri från näringsbekymmerna. Under denna sin anställning, som ej var af lång varaktighet, skref han sin första symfoni i D-dur, som, då den utkom, väckte stort uppseende, utan att man dock visste hvem kompositören var. Den blef snart uppförd i furst Nikolaus Esterhazys palats ; fursten var -sjelf violin-virtuos och musikentusiast, som bekant. Knappt hade musi kerne spelat gom första Allegrosatsen förr än fursten ifrigt frågade hvem kompositören af den sköna tondikten var. Då drog en musiker vid namn Friedberg fram den anspråkslöse, skälfvande Haydn ur hörnet der han satt i.salongen och presenterade honom såsom den Iycklige kompositören. — Hvad!utropade furst Esterhary, då Haydn kom fram, denne mohr!Haydns ansigtsfärg utmärkte sig just icke genom någon liljehvithet. Nå, svarter, från detta ögonblick skall ni vara i min tjenst. Hvad heter ni?— Joseph Haydn. — -Hur kommer det till att jag icke sett er förut? Blyghet tillslöt den unge komponistens läppar och fursten fortfor: Gå och förse er med kläder, som anstår er rang. Låt mig ej vidare se er i en sådan drägt. Ni ser så liten, så eländig ut. Tag på er en lockperuk, ett spetskrås och skor med röda klackar. Men, märk väl, höga klackar, på det att er upphöjda person må harmoniera med er musik. Gå nu, mitt folk skall förse er med allt hvad ni behöfver.Dagen derpå var sonen till den fattige vagnmakaren i Robrau i Nedre Österrike förvandlad till en kavaljer. Men han var länge mycket tafatt i sin nya drägt och öknamnet Mohren begagnade hans bekanta i åratal, till dess det efter hand bortlades i samma mån som hans rykte steg. : — Bestraffningar i Siam. Tidningen Indian Statesmanmeddelar, att tre eller fyra prinsessor i Siam samt två deras tjenarinnor blifvit anklagade för att hafva stulit guldkedjor, diamanter och andra dyrbara stenar. Dessa guldkedjor, diamanter och stenar prydde konungens värja och hade blifvit ersatta med imiterade kedjor och stenar. Man försäkrar, att de anklagade redan erhållit nittio piskslag i förskott på det slutliga straffet. Om tjenarinnorna förklaras skyldiga, skola de bli dödade och likaså prinsessorna, dock i enlighet med lagens speciella föreskrift rörande personer af deras Tang. Afrättandet af en ne eller prinsessa, som blifvit dömd att mista ifvet, försiggår i det största, mest besökta templet. Den brottslige föres dit på en kärra och är innesluten i en säck. På golfvet placeras en upprättstående träställning i triangelform, vid hvilken den dömdefastgöres med hufvudet nedåt och halsen blottad. På gifvet tecken lyfter bödeln en tjock käpp, som han håller med sina båda händer, och slår till ett dödande slag på bakre delen af halsen; tre andra bödlar försedda med käppar slå nu kroppen tills den ej rör sig mera. Y säcken inläggas derefter stora stenar och ;den kastas med sitt innehåll i floden, Det var Fk det sättet som år 1849 Hans Kongl. Höghet Kroma-Luang-Rak-Konnaset blef afrättad. — Flickan i Athen-, den af lord Byron under denna benämning besjungna, lefver ännu, enligt hvad i en korrespondens till -Timesförmäles. Hon är nu gammal och i mycket små omständigheter. Nämnda tidning uppmanar till en insamling af penningar för att understödja henne. Neue Freie Presse: tillägger några biografiska detaljer rörande henne. År 1834, säger tidningen, var Maria, lord Byrons The Maid of Athens(Theresa säga andra att hon heter) i sin skönhets fulla utveckling; hon blef snart derefter gift med en ung engelsman, som bosatt sig i Athen. Mr Black, så hette han, gaf lektioner i engelska språket uti grefve Armanspergs hus och denne förskaffade honom polismästaretjensten i Athen. Efter sin beskyddareg död förlorade mr Black sin tjenst och lefde sedan på att gifva språklektioner. Man hörde sedan aldrig talas om Maria eller Theresa Black och -hon visade sig sällan offentligt; när hon gick ut visade hön ansigtet beslöjadt.