det behof, som hvarje sann konstnär måst känna, att verka på det största fält som ka erbjuda sig, att lefva i stora förhållanden se sig uppburen af en talrik publik och om gifven af det förnämsta, som samtiden konstnärligt afseende kan framställa. Del som glömmer detta, han förmår icke upp fatta konstnärens lif. Hvad nytt i politiken? Den förflutn: veckan tänkte väl icke endast på spårvagnai och kommande Postiljoner, på stora och små sångerskor och allt hvad med dylikt kar stå i sammanhang? Den förflutna veckan tänkte också på hr Svante Hedin, som fylde femtio år. Men i politiken? Ej särdeles nytt, åtminstone icke i vårt land, ej heller i Frankrike, som annars är politikens land. Några stackars monarkister höllo tal, men ingen hörde på deras tal, om ej möjligtvis en och annan korrespondent, som skrifver till monarkiska tidningar i andra länder och tror sig göra principalerna der hemma ett nöje med att omnämna, det monarkien ännu icke förlorat alla sina anhängare, I Frankrike finnas inga republikaner, skref för tre år sedan en svensk korrespondent, hvilken gjorde anspråk på att vara mycket hemmastadd i förhållandena och som kanske för någon tid lyckats vinna gehör hos några af våra gamle, som önska att verlden skulle gå bakut, måhända endast för att de skulle blifva ungaigen, hvilket dock har sin fördel, äfven om man aldrig haft annat än gamla åsigter. -Månne Frankrike ej heller nu har några republikaner? Man pratar om möjligheten af inbördes krig i Frankrike, Så ser det åtminstone ut i tidningarna, det vill säga i tidningar, som icke utgifvas i det landet. Alla direkta underrättelser derifrån veta dock icke om någon sådan möjlighet för närvarande, då allt stadgar sig ioch med republiken. Skulle Lferg aflida, så aflider icke Frankrike der: ör. Det är nästan det enda af intresse inom den förflutna veckans politik. På veckans senaste timmar kom en underrättelse om Lauriumfrågans utveckling till en diplomatisk brytning. Se det kan blifva något af! Men det blir ej förr än i denna eller nästa eller någon annan vecka. Lauriumfrågan kan blifva något som sys selsätter Europa, och då kommer väl Bismarck också med. Den tyske rikskansleren skall vara medi allt naturligtvis, och är han icke med, så tror folk sig likväl se honom öfver allt. :. Det är med honom som med israeliterne i v. Scharff-Scharffensteins ögon, hvarom vi nämnde något för en vecka se-lan. Det är ej alla deliranter, som 8e israeliter; några se Bismarck, och det lär vara mycket betänkligare.: I den förflutna veckan kastade en stackars qvinna i Paris: lig ut genom fönstret af den orsaken. Hon syckte sig se Bismarck öfverallt. Rikscansleren var bredvid, när hon gick på torset för att göra sina uppköp, när hon satt teatern samt till och med i kyrkan. Stunlom trodde hon sig hafva lurat honom och skyndade hem, men då satt Bismarck på ordet och grinade åt henne, när hon trädde n genom dörren. Det var obyggligt. En lag hade hon förföljt homom från möbel till nöbel, drifvit horom från bordet till soffan, rån soffan till spiseln och slatligen kört ipp honom genom skorstenen samt trodde ig då vara befriad från odjuret, men när on skulle lägga sig, så upptäckte hon Bisnarck, som krupit under täcket i hennes säng. Då hade den olyckliga ingen annan utväg in att störta sig ut genom fönstret. Hururida hon numera sluppit ifrån Bismarck, reta vi icke, men i mensklighetens namn ioppas vi det.