Aftonbladet – 12 november 1872, sida 2

att hyresgästernas ,lägeiheter voro så små och systematiskt afdelade, att det hela sna rare liknade en kaningård än bostäder fö) menniskor, så tyckte han sig finna--en be kräftelse af sanningen i det gamla ordsprå ket: Ett stort antal är en borgen för sä kerhet, och tog sin bostad i ett vindsrum som just för tillfället befanns vara ledigt. Alla slag af yrken voro representerade i detta hus, ända från bottenvåningen och upp på vinden. På dörrposten hängde er brädlapp med det enda ordet Mangling. och någonting som skulle föreställa en men niskohand, med ett oerhördt långt pekfin ger, riktadt nedåt en källare, hvarifrån un der fyra eller fem af veckans arbetsdaga ett knakande och rullande ljud gaf tillkänna att detta arbete försiggick der nere. Husvärden var en lappskräddare, som sjelj upptog första våningens förmak, i hvars fönster han och hans medhjelpare, i fri och obesvärad sjelfständighet sutto med benen i kors, mera lika köpmännen i en orientalisk bazar, än invånarne i ett engelskt bo ningshus, . Skräddaren var en liten. rörlig man och ehuru förandransvärdt trägen vid sin sömnad, fann han tid att observera hvar och en som kom in, eller gick ut genom porten. Att hoppa ned från sin höga plats. skynda ut i förstagan och tilltala de per: soner som antingen voro honom obekanta, eller hvilkas utseende misshagade honom, att på samma gång ha uppmärksamt öga på arbetet och på hvad som tilldrog sig ute på gatan, Var för bonöm ett lätt sak. Ett rum åt gatan innehades af en bildhuggare och förgyllare; ett annat, i andra våningen, af en herre som kallade sig sjelf generalagent, men hvars agentur blott syntes gälla dragharmonikor och uppstoppade. fåglar,