Aftonbladet – 11 november 1872, sida 2

Så der, ja! sade Pentweasle; der ha vi fredsdomaren nu igen! Har kan ni bevisa det? Hör på! Dessa pengar, eller rättare sagdt denna kista med guld och juveler, ty så stor var skatten — hade blifvit stulen af två män och gömd på en plats, endast känd af dem båda, men inte af någon annan menniska. En af förbrytarne blef ganska snart derefter tagen och depgrterad; den andre var Bradstock, mannen till denna qvinna, för hvilken ni hyser ett så varmt deltagande. Den förstnämnde, nu fästningsfånge vid en deportationgort, önskade försona sitt brott och uppgaf platsen för en viss, väl känd polisman; efterforskningar -miorda, men ingen skatt var att finna bleryu RN N och af jordens beskancnnet syntes tydligt att gräfning nyligen der egt rum. Kistan var med ett ord försvännen! Märken efter der hon stått funnos likväl ännu; det syntes mycket tydligt att förbrytarens uppgifter voro sanna; skatten hade varit der, men blifvit bortförd.s Af hvem? inföll mr Womersley hastigt, Ja, af hvem! detta är just hvad vi nu skola utforska, sade mr Pentweazle. Jag påstår att det är gjordt af Martha Bradstock, eller om också inte af henne personligen, så på hennes anstiftan, emedan hon var den enda menniska, som möjligtvis kunde ha reda härpå. Hemligheten var endast känd af två personer; den ena af dessa var Bradstock, och hvad är naturligare än att, då han sjelf ej kunde draga nytta deraf, han efter sin arrestering anförtrodde saken åt sin hustru, på det att hon skulle sätta sig i besittning af pengarne, hvilka han kunde hoppas på detta sätt skulle kunna bidraga till hans flykt ur fångenskapen.