Aftonbladet – 9 november 1872, sida 3

gir, att utan partiskhet, låta lag och rätt ha sin gång. Ni kunde besparat er detta företal, sir, svarade mr Womersley allvarsamt. Jag kan ej föreställa mig att något ärende ni har att andraga, kan vara af tillräckligt engskildt intresse för mig, för att i ringaste mån inverka på mitt domslut. Derom är jag inte alldeles säker, sir. Jag bör på förhand säga er, att den person mot hvilken jag kommer att göra en ganska betänklig angifvelse är er bekant, åtnjuter ert fulla förtroende och innehar en plats hos er. Squirens ansigte förlorade sitt uttryck af trygg tillit, då han hörde sin besynnerliga gäst med mycken säkerhet yttra ofvanstående. Han teg en minut och sade derefter: Ni förvånar mig, sir! Hvem skulle denna person vara? , Det är ett fruntimmer, sade mr Pentweazle. . Ett fruntimmer !upprepade squiren, Ett fruntimmer som innehar en plats hos mig och för hvilken jag hyser fullt förtroende! Antingen måste ni betydligt misstaga er, eller också missförstår jag er alldeles. Det tror jag knappt, sade mr Pentweazle; jag menar ni skall nödgas medgifva att jag har rätt, då jag namngifver henne: — mrs Bradstock. Mrs Bradstock!s upprepade squiren och steg bestört ett steg tillbaka. Den kulan träffade målet. tänkte mr Pentweazle. Han sade högt: Ja, sir, min angitvelse gäller mrs Bradstock, portvakterskan vid södra parkgrinden. Hvad hår ni att beskylla mrs Bradstock för? frågade mr Womersley, sedan han hunnit sansa sig. 4