llitsfollt och ädelsinnadt! Men plötsligen värker det, att det blifvit öfverraskadt, att! et endast helsat ett irrsken, att det icke ar någon verklig hjelp, ingen verklig torhet, emedan glömskan af sig sjelf felales, och då sjunker det ned, för att ännu ner fördjupa sig i sina bekymmer. Feniernes möte i Hyde Park i-London len 3 dennes beskrifves af engelska tidnin sar såsom fullständigt förfeladt, Afsigten med detta af den s. k. amnestikomiten sam mankallade möte var att framkalla en stor artad demonstration till förmån för de fångne feniornes frigifvande; men utgången motsvarade på intet sätt de förhoppningar man ojort sig. En liten stund efter den för mötet utsatta tiden infann sig på samlings: platsen en liten nästan uteslutande af irländare bestående hop med en stor röd fana och en liten blå vimpel; men oaktadt man väntade en hel timme, lyckades man dock icke få ihop mer än 4 å 500 personer till processionen, som omkring kl. 3 satte sig i rörelse. En stor hop åskådare af de lägre folklasserna — bland dem hälften qvinnor — trängdes omkring densamma, men som det tycktes utan något annat intresse än nyfikenhetens. Endast en del irländska qvinnor, klädda i alla möjliga nyanser af grönt — Irlands nationalfärg — gladde sig synbarligen öfver sina Jlandsmäns oförskräckta hållning. Vid ingången till Hyde Park lade polisen icke såsom man väntat, några hinder i vägen. Tal höllos och reso lutioner antogos; men talarne lyckades icke samla något särdeleB stort antal åhörare omkring sig, och resolutionerna antogos af en föga talrik församling, Mötet stör des af en mängd gatpojkar. Times fram häller med tillfredsställelse, att massan a! engelske arbetare icke tyckes hysa någor sympati för de feniska agitationerna. Såsom man genom ett telegram redan känner he talarne af ministern för allmänna byggna der blifvit stämde inför polisdomstolen, eme dan de i strid mot gällande lag begagna en staten tillhörande park till ettoffentlig möte utan särskildt tillstånd.