Aftonbladet – 9 november 1872, sida 2

LC al CO BaDSKdA AUMATKNINBSVÄrG 1016else, att ehuru numera ingen bestrider en stora nyttan af lifförsäkringsväsendet, . är likvist deras antal som söker lifföräkringar ännu jemförelsevis ganska ringa. Förr då lifförsäkringar endast kunde erållas hos utländska bolag voro bestämmel erna så invecklade och vilkoren så betunande, att många derföre afhöllo sig ifrån tt anlita dessa inrättningar. Men sedan svenka lifförsäkringsbolag uppstått, hvilka alla ro byggda på solida grunder, samvetsgrannt kötas och stå under offentlig kontroll, samt erjemte täfla i omtänksamhet och tillmötesående, borde man kunna vänta att lifföräkringsväsendet med allmännare intresse mfattas här i landet. En vigtig omstänighet manar dertill nu — nemligen den för ärvarande särdeles gynsamma ekonomiska tällningen, hvilken för ett stort antal medemmar inom de olika samhällsklarserna ögst väsentligt underlättar lifförsäkringsremiernas erläggande. Få torde de vara som icke å sina hus och sin lösegendom söka försäkring mot eldkada; fartygsegare och varuafsändare anita sjöförsäkringsbolagen. I begge fallen ill man bereda sig ersättning för en förust som Zan uppstå; men lifförsäkringarne fse en händelse som måste inträffa. Huru ofta är icko förhållandet sådant, wtt en familjefar vet sig vara urståndsatt utt efterlemna någon tillräcklig förmögenhet ör sin enkas utkomst och barnens uppfostran, men som deremot, genom en efter sina inkomster lämpad årlig premie i ett ifförsäkringsbolag, kan vid sin bortgång bereda sina anhöriga ett så behöfligt kapital? Deremot hör man nu mera ofta då en familjefar tillfrågas om han tagit en lifförsäkring, svaret härpå utfalla nekande, dock med det tillägg, att han i stället insatt medel för sina barn i ränteoch kapitalförsäkringsinrättningen, hvarigenom de vid en viss ålder kunna lyfta ett utstyrselkapital för att dermed börja sin bana. Sist berörda, om faderlig omtanke vitnande åtgärd är utan tvifvel mycket lofvärd; men en omständighet dervid torde dock icke böra lemnas opåaktad. Vi antaga att en familjefar insätter för sina harn ett visst kapital, hvilket för deras räkning skall förräntas till de uppnått 21 Ars ålder och under förhoppning att han skall få lefva tills de uppnått denna ålder; men efter några få års förlopp aflider fadren, utan att efterlemna något annat än detta utstyrselkapital, af hvilket likvisst barnen först flere år derefter komma i åtnjutande. Familjen, beröfvad den inkomst fadrens arbete gifvit dem, är emellertid i saknad af det nödvändigaste för lifvets uppehälle, och, framförallt det vigtigaste, at medel till barnens uppfostran. Utstyrselkapitalet får ej lyftas förr än barnea upp: nått den bestämda åldern, emedan just detia är vilkoret för detsammas erhållande. Statligen inträffar dock, om barnen få lefva, den dag då det efterlängtade kapitalet utfaller; men är det icke tänkbart att det då för dem kommer för sent, emedan de, genom fadrens förtidiga död och boets medellösa tillstånd, hämmats i sin utveckling, eller gezvom bristande uppfostran tagit en sådan riktning, genom hvilken de förlorat förmågan att rätt använda det dem tillkommande kapitalet? Med hvad nu är anfördt afses icke att på något sätt motverka ränteoch kapitalförsäkringsinrättningarnes verksamhet. Dessa välsignelsebringande inrättningar äro för välkända, och nyttan af deras verksamhet så allmänt erkänd, att de icke kunna af hvad vi anfört nedsättas. Men vi ha blott velat framhålla, att den, som vill lefva och verka under det lugnande medvetandet att hafva sökt betrygga sin amilja utkomst efter sin bortgång, å M BÅDE. Åoke gjort allt hvad han bör och kan sora, då han för gina barns räkning verkställt insättningar i en rater Ou kapitalförsäkringsanstalt. Genom an försäkra sitt lif bereder en familjefar de sina en ersättning för den förlust hans bortgång tillskyndar dem, och denna insättning (det försäkrade kapitalet), utfaller när helst den försäkrade dör, om ock endast en premie dessförinnan hunnit erläggas. Man hör ofta åberopas fall, då personer, som tagit lifförsäkringar, uppnått en hög ålder och derigenom erlagt ett större kapital än det som viddödsfallet utbetalas, Så torde ock, likvisst mera sällsynt, vara förhållandet; men sällsynt är det ingalunda heller, att personer, som endast verkställt en eller par inbetalningar, derefter aflidit, och hvilkas familjer genom de skedda inbetalningarne betryggats mot armod, Det ofvan anförda inkastet, äfven då det grundar sig på ett faktiskt förhållande, förlorar dock som en allmän regel en stor del af sin betydelse, genom ett annat än mera obestridligt faktam — det nemligen att ingen kan beräkna längden af sin lifstid. Men om man genomläser en lifförsäkringsprospekt och dervid fogade tabeller, så inhemtar man, att en person, som vill försäkra sitt lif endast behöfvar inbetala preI mier under ett visst af honom sjelf be stämdt antal år, och han behöfver icks då be) fara att nödgas inbetala ett större sammanlagdt belopp, än det bolaget vid hans död ersätter. Detta förtydligas genom följande exempel: en person, 33 Är gammal, tager en lifförsäkriog, stor 10,000 rår, men vill endast under 20 år betala premier: det ärliga -premiebeloppet blir då 311 rdr, och han kan således aldrig komma att inbetala mer än 6220 rdr, — Häremot han anmärkas: Detta är nog bra, men om jag dör innan dessa 20 år gått till ända, hvad händer då? På denna fråga blir svaret den vigtiga upplysningen att när helst en person, som låtit försäkra sitt lif, upphör att lefva, upphör också all betalningsskyldighet från hans sida och bolagets skyldighet att utbetala det försäkrade kapitalet inträder i stället: att Iden försäkrade bestämt sig för premiernas erläggande under ett visst antal år, är en skuld till bolaget, som endast betalas om Å han verkligen lefver dessa år. Man hör äfven stundom den invändningen göras: för närvarande tilltror jag mig visserligen kunna afsätta det belopp som .l erfordras för den ärliga premien å en lifförsäkring, men osäkert är dock huru länge jag dermed kan fortsätta, och om jag då ej uppfyller mina skyldigheter till bolaget, så förlorar jag min rätt och det jag redan inre oRTr4 P0 NS AmRENIT RE RR RTR I en mom vu mm AV 8 ÅN ber NA St 0