Aftonbladet – 7 november 1872, sida 2

— Kristina Nilsson i Petersburg. I ett yskt blad läses: TIlördags den 26 Oktober lebuterade m:me Nilson såsom Ophelia i Hamlet, hvilken roll anses såsom hennes ästa. Oaktadt sitt europeiska rykte erhöll on icke ett så varmt emottagande som tillöll Patti, vid dennas första uppträdande på vår scen: då bröt en storm af applåder lös, som skakade teatersalongens väggar, hvar. jemte straxt i början en mängd buketter offererades henna. M:me Nilsson helsades deremot endast af några svaga och korta hand klappningar. Men ju längre bperän framskred, desto mera hänrycktes pabliken, och m:me Nilsson rättfärdigade follkomligt det europeiska rykte, om hvilket vi hittills endast hört. Hennes framgång öfverträftade till och med den förtjusning Pstti uppväckte vid sin föråta debuti-Somnambula. Etter operans slut qvarstannade hela publiken på sina platser och de mest enthusiastiska applåder och framropningar fortsattes ntan ända, . Ytterligars skrifves i anledning af hennes debut följande: Fru Nilssons framgång i Ophelias roll, i hvilken hon skapat sig sin ryktbarhet, var, trots det att hon icke var vid full röst, storartad. Annorlunda kunde det heller icke vara: man kan ej upptäcka en roll, i bvilken hönnes röstegendomligheter och begåfning, hvilka hon har för sin ära att tacka, kunnat framträda mera lyck: gt. Såväl frå Nilssons personlighöt som röst göra först intrycket af något besynnerligt, högst intresseväckande. Om man närmare betraktar henne skall man i de markerade, eburu poetiska anletsdragen, i den djupa fixerade blicken hos denna veka, ljus: lätta dotter af Sverige upptäcka en stor kraft och energi. Fru Nilssons röst öfver rakar, som en äkta svenskar, icke först ge nom sin styrka, utan blott enom den titom ordentligt veka, öriginolt mjuka timbren och likväl, hvilken otvungen klang i de höga tonerna; denna så att säga dolda kraft fram träder i röstens förvånansvärda böjlighet, i en ovanligt naturlig vokalisering. I frv Nilssons benndransvärda piano, som alltic höres hurn svagt det än tillljudgvantiteter må vara, förändrar hon icke sin rösts tim bre; den ljuder full, naturlig, som, man en dast sällan får höra; detta piano bavisal ännu mera än ofvan anförda företräden at fru Nilsson är en värdig efterträdare af sin landsmaninna, fru Jenny Lind: — Fru. Nils son ådagalade mycken takt och smak isåvä spel som sång. Vi hoppas att hon vid di följande representationernalikaledes vill välj: sig roller, . gom lämpa sig för hennes gäll synta begåfning.