Aftonbladet – 6 november 1872, sida 2

epartementets tre monarkiskt sinnade omud i nationalförsamlingen, hertigen af De azes, Princeteau och La Rayon Latour, Je båda kungliga liniernas sammansmälting var hufvyudämnet för skålarne. Festcomitns ordförande uttalade sin förhopping, att den dag snart skall komma, då man an föreslå en skål för konungens, de kungiga prinsarnes och det franska konungahujets välgång. Fransmännens svaghet för ordnar har af ilder varit bekant. Dock trodde man, att lenna barnsliga fåfänga skulle lida något afbräck genom den allvarligare uppfattning af åtskilliga förhållanden, hvilken borde blifva en af följderna af det senaste olyckliga kriget. Verkligheten har dock icke bekräftat denna förhoppning, utan tyckes tvärtom begäret efter dekorationer sedan kriget vara starkare än någonsin, likasom de makthafvande sedan denna tid varit frikostigare med utdelandet af sådana än efter Frankrikes största framgångar. Times meddelar i detta hänseende en liten jemförande öfversigt, hvilken icke saknar intresse, Efter Krimkriget, då de franska vapnen vunnit så ärofulla segrar, voro utnämningarna inom Hederslegionen blott 3 storkors, 12 storofficerare, 25 kommendörer och 182 officerare. Magenta och Solferino belönades med 3 storkorg, 58 storofficersdekorationer, 58 kommendöreoch 276 officerstecken. Men efter kriget med Tyskland och kommunen har detta antal ökats med 16 storkors, 52 storofficersdekorationer, 232 kommendörsoch 1700 officersstjernor. ILegionens stab har sålunda sjelf blifvit legio och hvad antalet af riddare angår, är det så stort, att det är omöjligt att beräkna. Times fogar till detta meddelande följande berättigade anmärkningar: Fransmännen äro ett tappert folk. Deras arm6 är värdig den nation, från hvilken den utgått. Racen har ingalunda vanslägtats i jemförelse med dessa kejserliga grenadierer, hvilka besegrade Europa från Tajo till Moskwa, och hvilka endast dukade under, då elementerna sammansvuro sig med menniskorna till deras förderf. Och likväl har den franska arm6n, och nationen med den, blifvit slagen. Det finnes ingenting i deras nederlag, som de behöfva blygas öfver; men ieke desto mindre är det svårt att inse, hvarför de sköla vara så angelägna att nnderhålla minnet af sitt nederlag.