Aftonbladet – 6 november 1872, sida 2

nde bli försatt i den ställningen, att hens undersåter förvägrade hennes befallnin-k r lydnad, emedan de kunde anse sig för-!n agsmässigt berättigade att vädja till ent immande regering och afvakta dennas suräna domslut, Ett dylikt protektorat hos främmande makt var utan exempel iden ropeiska folkrätten och vore oantagligt för otektorn sjelf. Den danska regeringen odde sig derför rätt uppfatta det preussia kabinettets ståndpunkt, då hon förklade, att hon icke skulle göra svårigheter d att bevilja garantier, förutsatt att de efve noggrannt formulerade och icke vore den beskaffenhet, att de till innehåll eller rm paralyserade konungens auktoritet i ordslesvig och beröfvade monarkien det nsamma tillkommande internationella obejendet. Hon väntade derför också nu, att reussen skulle förklara närmare, hvari pssa garantier skulle bestå, och i händelse rofve Bismarck skulle anse det ändamålsnligare att precisera dem i en muntlig amställning, vore hon villig att mottaga em äfven i denna form. Sedan den preussiske ministern i en mnotl. f den 22 Aug. hade bestämt sig för att amställa sina garantianspråk på detta sätt, gs de muntliga underhandlingarna eller ;rtroliga samtalen mellan herrarne Quaade ch Lothar Bucher sin början. Det danska ändebudet anmälde sig den 14 Sept. såsom efullmäktigåd, den preussiske delegerade lef utnämnd den 9 Oktober. Det skulle föra oss för långt att här inita oss på en framställning och undersöking af de bekanta tolf garantipunkterna. Jid samtalens slut såg sig den danska regeingen i stånd att beträffande en del af an pråken visa, att de voro tillförsäkrade alla en danska statens undersåter i den danska srundlagen, och hon erbjöd sig att ikläda ig förpligtelsen, att någon förändring häri cke skulle ske rörande de afstådda delarne e Nordslesvig. Angående andra punkten risade hon sig så tillmötesgående, som det å något sätt var henne möjligt. Den preusiske delegerade kunde icke annat än fördara sig tillfredsställd i afseende på dessa wmspråk, Andra anspråk deremot vidblef nan, på hvilka den danska regeringen hade örklarat sig icke kunna ingå. Till denna kategori hörde t. ex. anspråket, att kyrkooch skolspråket i Nordslesvig skulle normeras i öfverensstämmelse med det år 1846 gällande förhållandet, och att likaså köpstäiernas kommunalförfattning skulle återföras till den form den hade nämnda år. Det är likväl tillräckligt bekant, att det just var dessa olycksaliga föreskrifter om kyrka och skolspråket, som.på sin tid medförde det af de augustenborgska tjenstemännen utöfvade tyranniet mot de danska noråslesvigarne, och hvarje med billighet tänkande man i synnerhet hvarje tysk med nationel känsla, måste säkerligen medgifva omöjligheten, att en dansk regering-skulle kunna hos Preussen förpligta sig att införa nteslutande tysk undervisning i de offentliga skoloraa och uteslutande tysk hufvudgudstjenst i köpstäder, der det öfverrägande flertalet talar och tänker danska och hyser den mest bestämda önskan att förbli danskt. Det ligger klart för dagen, att den danska regeringen omöjligen kunde inlåta sig på att beständigt underordna det danska flertalet i köpstäderna under den tyska minoriteten, Det var förnämligast härpå garantinnderhandlingarne strandade, Under den sista afdelningen af samtalen yttrade sig den preussiske delegerade enligt den honom gifna instruktionen tillika om gränsen för omröstningen och det eventuella afståendet. I detta afseende förklarade han, att det icko kunde bli fråga om någon syd ligare linie än Gjenner Bugt, Den danska regeringen måste sannerligen på detta sta dium ha fått klart för sig, att öfverhufvud taget icke något resultat kunde ernås på den antagna grundvalen. Hennes svar den 9 Mars 1868 är dock ingalunda, såsom det framhålles från den tyska sidan, en uppsä gelse eller ett afbrytande af underhandlin garne. Det anmärker deremot, huru omöj ligt det var för henne att gå in på så ödes digra anspråk, som dem Preussen.hade fram ställt, och att hon i sina eftergifter redar hade gått mycket långt och vida längre, är som ginge an vid ett så ringa afstående son det efter Gjenner Bugt. Vidblefve Preua sen denna gräns, skulle utan tvifvel farar för en framtida konflikt bli långt större, är om hela den danska delen af Slesvig åter lemnades, och den danska regeringen skull i den händelsen icke kunna gå in på ytter ligare eftergifter eller större förpligtelse mot de tyska invånarne än dem, som Preus sett och Österrike hade betraktat såsom till räcklig säkerhet för de långt talrikare dan skar, hvilka då blefvo underkastade tysk herravälde. Med dessa anmärkningar ble saken hänskjuten till Preussen till föfäyad öfvervägande, och den danska regeringen ut talade sin förhoppning, att de af henne: an förda momenterna icke skulle bli utan infly tande -på dess beslut. Det preussiska svs ret härpå uteblef, Efter den tiden har ir genting blifvit taladt,ingenting blifvit skri! vet, Underhandlingen är hvarken afsluta eller afbruten. Fullmakterna för de båd delegerade äro icke återkallade, och de båd herrarne kunde, om det behagade deras. re geringar, i morgon dag äter sammanträff och återupptaga tråden, der de släppte hc nom den 9 Mars 1868. Man finner, att denna framställning, sor tyckes stöda sig på fullt pålitliga meddelar den, gifver en väsentligen olika bild mc det meddelande, som från den berlinrka pres: byrån utsändts till de tyska tidningarn och som var beräknadt på att fritaga kab I nettet i Berlin från ansvaret för underhanc llingarnes afbrytande och det deraf följand uppsköfvet med frågans slutliga lösning.