Aftonbladet – 5 november 1872, sida 2

id samma års slut utestående s. k. diskont-! in, dels af behållningen vid olika tidpunk-! er — frän 31 Dec. 1869 till 24 Sept. 1872 — it manufakturdiskont-fondens kreditiv i riks s anken. Af dessa öfvorsigter framgår, attl nder senare åren manufakturdiskonten afl e låneberättigade allt mindre anlitats, samt jtt, trots den sedan 1869 fortgående minsk-! ingen af fondens kreditiv i banken, denj: disponerade behållningen derå efterhand i etydligt ökats. Sålunda utgjorde antaletl:s ån vid 1871 års börjat 147 stycken å tillammans 1,862,749,50,, men vid årets slutl! ndast --122 å: ett. sammanlagdt belopp afl .337,658;50, och hade sålunda under årett kilnaden; 525,091, till manufakt.irdiskontenj litvit inbetalad. Å andra sidan, och eburu! reditivet i riksbanken, som allt sedan 1860 4 ade utgjort 2,250,000 rdr, från och med 1869: rligen minskats med 250,000 rår, så att det! ör innevarande år utgör 1:250.000, hvaraf! id årets slut 250,000 skola ytterligare tilll: iksbanken inbetalas, har den odisponeradej ehållningen derå så tillväxd, att den vidj idpunkten för revisionsförrättningen uppick till omkring två tredjedelar af helal: reditivoeloppet, At dessa förhållanden raga revisorerna den slutsatsen, att manuakturdiskontens lånerörelse endast i högst betydlig mån motsvarar det dermed afsedda ändamålet, och att ytterligare och skad nedsättning af kreditivet kan utan oläsenhet ega rum, hvarvid dock framhålles, att den, till undvikande af eljest tänkbara svårigheter, ej bör inträda förr än under året efter det, då den bealutes. Sistlidet års revisorer påyrkade, att kost1aderna för manufakturdiskont-fondens förvaltning, hvilka för år 1869 belöpte sig till 27,142 rdr 47 öre, fortfarande uppginge till vid pass enahanda summa, som da i medeltal utgjort under de sista tio åren, ehuru manufakturdiskontens ärliga utlåningssumma pfterhand betydligt minskats, hvarför revisorerne hemställde att, till åstadkommande af minskning i dessa kostnader, vid inträffande ledighet af tjenst i diskontkontoret borde tillses, om ej indragning af någon befattning i detta kontor kunde ega rum. Med anledning af denna hemställan har K. M:t den 26 Jan. d. å., såsom den föreliggande berättelsen upplyser, befallt kommers-kollegiam att, när någon tjenst i manufaktur diskontkontoret blefve ledig, hos K. M:t göra framställning om den inskränkning af tjenstemännens antal, som i följd deraf kunde ega rum; och sedermera har K. M:t, efter att registratorstjensten i meranämnda kontor genom inhehafvarens i sistlidne Augusti inträffade död blifvit ledig, förordnat att den ej vidare skall tillsättas och dit hörande göromål mellan kontorets öfrige tjenstemän fördelas. Den i fjol församlade statsrevisionen förnyade en redan af 1868 års statsrevision gjord framställning, att ullmagasins-byg gnaden i Norrköping måtte försäljas, alldenstund den af allmänna medel för ull-maga: sinering bekostade anstalten nu mera hvarken för klädesfabriks-idkare eller ullproducenter vore af behofyvet påkallad, men deremot dess inkomster af magasineringen vore otillräckliga för bestridande af utgifterna, hvarför manufakturdiskontfonden finge släppa till skilnaden. I följd af denna framssällning har K. M:t, enligt hvad 1872 års revisorers berättelse gifver vid handen, anbefallt generalpoststyrelsen att, efter samråd med telegrafstyrelsen, afgifva utlåtande, om och å hvilka vilkor magasinsbyggnaden kunde af postverket eller telegrafyerket eller båda inlösas: — en del af den till 54,000 rdr uppskattade fastigheten är nemligen nu mot hyra upplåten till postkontor och telegrafstation. Att de åberopade skälen för afhändande af denna byggnad och ullmagasinerings-anstaltens fullständiga indragning fortfarande behålla sin giltighet,inhemtas deraf, att år 1871 inkomsten för magasinerad ull uppgick till 309 rår 87 öre, under det utgifterna stego till 782 rår 76 öre (oberäknade de med 1,850 rdr utgående pensioner till f. d. tjenstemän vid ullkontoret i Norrköping). Det af K. M:tinfordrade utlåtandet hade emellertid ännu ej afgifvits, då revisionsberättelsen sammanfattades. De medel, utom manufakturdiskontfonden, som kommerskollegium förvaltar äro: manufaktur-, tull, och beslagssamt Eskilstuna fristads-medlen, anslaget till reseunderstöd åt fabriksoch handverksarbetare, de två anslagen till godtgörande at vissa svenske och norske konsulernas embetsutgifter, hvarjemte kollegium har en viss befattning med de premier, som utgå för finare lärfter, tillverkade inom Vesternorrlands län. Den anmärkningsvärdaste framställning, hvartill granskningen af dessa medels förvaltäing föranledt revisorerne, rör det 3. k. sällskapet för silkesodlingens befrämjande, som ät: njuter anslag äfven från den här ofvan först nämnda bland de under kommerskollegii förvaltning stående smärre fonder, eller manufakturmedlen. I fråga varande sällskap har af manufakturmedlen åtnjutit, under åren 1836 —1838 samt 1840—1845 900 rdr, 1846—1847 1800 rdr samt 1858—1860 2500 rår, allt årligen. Dessutom har det, dels från sjette hufvudtitelns anslag för jordbruk m. m., dels från samma hufvudtitels anslag till befrämjande i allmänhet af slöjderna, under åren 1852— 1857 uppburit 1200 rdr årligen, hvilken summa för 1858—1860 höjdes till 1500. Efter 1860 har det erhållit 4000 rdr om året, hvaraf 2500 från anslaget till befrämjande af slöjderna och 1500 från manufakturmedlen. Sammanräknade beloppet af statsmedel, som bortslösats på detta sällskap, stiger till den betydliga summan af nära nittiosjutusen (96,900) rår. Då revisorerne af sällskapets förvaltningsutskotts berättelse för 1871 om mulbärsplanteringen och silkesodlingen inhemtat, att under anförda år åstadkoms en qvantitet af fyra och en femtedels (4s) skålpund råsilke, synas verkligen revisorerne ega giltiga skäl att betvifla. att man på detta sätt skall lyckas göra silkesodling till en allmännare binäring här i landet, samt att ifrågasätta, om för detta ändamål statsmedel vidare böra utgifvas. Skulle dock understöd finnas böra fortfarande utgå, så hemställa de, att hela beloppet må tagas från ett enda håll. Nogon tvekan. än ej så starkt be-: CK SN rna: