Aftonbladet – 4 november 1872, sida 3

— Ifrågasatt införande af frimärken vid telegrafkorrespondens. Uti en till K. M:t ingifven skrift hafva bruksegarne C. Sköldebrand, E. G. Danielsson m.: begärt att — till större lättnad och säkerhet för telegrafkorrespondenter i allmänhet, men i synnerhet för dem, som äro på resor och ej i tillfälle att personligen aflemna sina telegram å telegrafstation och-ej hafva säkra ombud att anförtro telegrammens be fordring till närmaste telegrafstation — den anordning måtte vidtagas, att telegram kunde frankeras genom åsättande af fri märken, som skulle tjena i stället för kontant betalning. ; Telegrafstyrelsen, anbefald att häröfver yttra sig, bar i utlåtande till K. M:t för frågans fullständiga belysning utförligt redogjort för den erfarenhet, som vunnits i de länder, der systemet med telegraffrimärken tillämpats, hvilka länder äro Belgien, Frankrike, ordtyskland, Baiern, Danmark, Spanien, England, Italien, Schweiz och Ryssland, i hvilket sistnämnda land systemet dock redan blifvit öfvergifvet. Af denna telegrafstyrelsens redogörelse visar sig, att i fråga varande system tillämpas på mycket olika sätt i de särskilda främmande länderna, och att, detta oaktadt, allmänheten öfverallt visar föga benägenhet för detsamma, äfvensom att, i afse: ende å den beräknade beqvämligheten för telegramafsändarne och åsyftade minskningen i gör romålen vid stationsluckan, de vunna fördelarne varit föga märkbara. Telegrafstyrelsen anser emellertid, att allmänhetens betjenande af telegrafinrättningen skulle i någon mån kunna underlättas, derest korrespondenter, som vistas å orter, der telegrafstation saknas, finge betjena sig af utvägen att med frimärken frankera sina telegram och 8edermera låta dem med post eller på hvad annat sätt som helst komma afgångsstationen tillhanda. I betraktande deraf, men med. hänsyn jan derå, att tillverkningen af särskilda telegraffrimärken blefve förenad med alltför stor kostnad i jemförelse med det inskränkta bruk, som sannolikt komme att deraf göras, och utomdess skulle erfordra en noggrann och dyr kontroll, har telegrafstyrelsen så till vida förordat den ofvannämnda ansökningen, att telegrams frankering medelst frimärken måtte på försök få ega rum under iakttagande af åtskilliga vilkor, för hvilkas innehåll vi här lemna en sammanfattad relogörelse. ill i fråga varande frankering skulle begagnas vanliga breffrimärken. Frankeringen, som borde ske genom frimärkets anbringande å teleyramoriginalet, skulle omfatta icke blott belö pande portoafgiften, utan äfven alla öfriga afgifter, som kunde åligga afsändaren att betala, såsom budbäringsafgiften för inländskt telegram, ortoafgift för telegrammets vidare befordring rån omststationen, afgiften för begärdt svar, kollationering o. 8. v. Dylikt frankeradt teleram kunde, inneslutet i kuvert, med post eller å annat sätt afsändas till den telegrafstation, varifrån af-telegraferingen borde ske; och skulle på kuvertet alltid finnas anteckning, som visade, att det innehölle ett till befordring afsedt telesram, Ett dylikt bref skulle det åligga postkontoret att så fort som möjligt låta till stationen aflemna, för hvilket ändamål brefvet borde vara fullständigt frankeradt. Om ett telegram, nsändt till en telegrafstation för att telegrafeas, vore alldeles ofrankeradt. finge någon beordring deraf icke ega rum. Befunnes åter det nsända telegrammet, ehuru försedt med frimärke, ara antingen otillräckligt frankeradt eller så ufattadt, att det icke kunde eller borde få töegraferas, skulle stationsföreståndaren, så vidt möjligt, genast med post eller på annat mindre costsamt sätt derom underrätta afsändaren, som lå, inom åtta dagar efter telegrammets inlemlaude å stationen, kunde antingen erlägga den felande betalningen eller göra nödiga ändringar telegrammet, eller ock återtaga detsamma. De satta breffrimärkena skulle samlas och tidtals vflemnas till poststyrelsens som finge godtgöra elegrafverket för beloppet. (Dp. B.) fest. EES AR — EN