Aftonbladet – 2 november 1872, sida 3

tionerna emot oss såsom gengångare ur vå egen historia. MWNaturligtvis är detta i sy! nerhet fallet på sjelfva statsförfattningen område, och vi föreställa oss att knappas någon enda svensk skall kunna läsa fö jande beskrifning öfver finska landtdagens be tylelse och arbetsordning, utan att tacka Gu för de skeden, i hvilka vår författning 180 och 1865 inträdt och som fört oss fram ti större frihet och enklare: former för hand bäfvandet af garantierna för den samme Under rubriken Finlands städer läses nem ligen: Enligt Finlands grundlagar, hvilka utgöra af Regeringsformen af den 21 Augusti 1772 Föreningsoch säkerhetsakten af den 21 Februar och 3 April 1789 samt Landtdagsordningen a den 15 Rpril 1869, tillkommer det finska folke att genom sina till landtdag samlade represen tanter deltaga i lagstiftningen, antaga eller fö kasta förslag till ändring af stånds privilegiej m. m., samt fritt utöfva sjelfbeskattningsrätten Utan ständernas samtycke kan ingen ny lag in föras eller gammal afskaffas, lika litet som nå gon ny pålaga upptagas eller militärutskrifnin verkställas. Finlands ständer utgöras af: Rid derskapet och Adeln, Prestaståndet, Borgarestån det och Bondeståndet. Ständerna sammankomma till lagtima landtdag åtminstone hvart fenrite år uppå af kejsaren och storfursten senast tre månader dessförinnan utfärdad kallelse, men kunna jemväl, i fall kejsaren och storfursten anser det nödigt, under rtiellantiderna sammankallas till urtima landtdag, som i så fall bör vara utlyst minst sex veckor före den dag, då ständerna böra sammanträda. Landtdagen hålles i landets hufvudstad, utom då fiendes infall eller andra vigtiga hinder göra det omöjligt eller för ständernas säkerhet vådligt, i hvilken händelse annan ort inom landet för ständernas sammanträdande af kejsaren bestämmes. Lagtima landtdag bör ej fortfara längre än fyra månader; men kan af kejsaren och storfursten, om han så för godt finner, eller ständerna sådant begära, antingen förlängas eller tidigare afslutas. Hvarje stånd sammanträder å särskildt rum; dock kunna de äfven komma tillsammans på ett rum till gemensam öfverläggning, likväl utan rättighet att der besluta. För afgörande af grundlags-, privilegiioch bevillningsfrågor fordras alla fyra ståndens samstämmiga beslut; öfriga frågor afgöras i fall tre stånd i saken förena sig. Ordföranden i Ridderskapet och Adeln kallas landtmarskalk, i de öfriga stånden talman. Landtmarskalken och talmännen för Borgareoch Bondestånden utses särskildt för hvarje landtdag af kejsaren; talman för presteståndet är åter all tid erkebiskopen och i händelse at dennes förfall någon af biskoparne: Ett ännu sorgligare intryck på en svensk gör det att i Finland se en och annan inrättning, som, långt ifrån att hafva blifvit från Sverige öfverflyttad, står i rak strid med det begrepp om frihet, som vi så serna önskade skulle äfven i vårt gamla fostbrödraland få göra sig gällande. Visyfta härvid främst på artikeln om öfverstyrelsen för pressärenden och den derunder eiterade förordningen af den 14 Oktober 1829 om införandet af en ordnad censur. Man skulle dock mycket misstaga sig, i all man trodde att Finland i alla afseenden stode qvar på samma punkt som vid skilsmessan från Sverige. Tvärtom har der nästan på alla områden en stark ut veckling egt rum. I ett och annat afseende kan det till och med tjena oss till förelöme, t. ex. deri, att skolväsendet har en gärskild från kyrkan skild styrelse, samt att wssessorerna i stiftskonsistörierna, utom dom: rosten, som är sjelfskrifven, väljas bland cyrkoherdarne för tre år i sönder. Det område, på hvilket Finland gjort ina största framsteg, är obestridligen det konomiska. Så har kommunikationsväsenlet i synnerhet på de sista tjugu åren slifvit betydligt utveckladt. Äfven för nä ingarna är mycket åtgjordt. Landet har tt landtbruksinstitut Mustiola i Nylands än och nio mindre jordbruksskolor, förutom gronomer, ploginstruktörer och läne-(läns-?) lejor; en forstöfverstyrelse och ett forstnstitut; en inspektör för fiskerierna o. 8. v. ifven den andliga kulturen har blifvit tillsodosedd, hvilket tillvaron af flere lärda amfund utvisar. Att fälla ett omdöme om huru förf. af enna bok löst sin uppgift är naturligtvis ardt när omöjligt för den med finska förållanden obekante. Hans ställning är dock n borgen för att han haft de bästa källor : tt tillgå, och hans arbete synes i fullstänighet och reda lemna föga öfrigt att önska. .