Aftonbladet – 2 november 1872, sida 2

på det viset skall ni kunna samtala med henne. Gossen skall troligtvis vara inne och leka; tala honom till; Hon skall då börja språka om sina planer för hans uppfostran, — ingen mor kan motstå en sådan just. Ni bör då fräga om den ej skall komma att falla sig dyr. Kom bara väl ihåg hvad hon då säger derom och om pengar i all mänhet och kom sedan tillbaka så att jag får veta det. Hvad ämnar ni under tiden företaga er? frågade Grogram. Jag tänker gå samma gångstig tillbaka, som vi ha kommit; hinner jag fram till stationen innan ni kommer åter, så träffar ni mig der, under samspråk med vår vän bokhållaren. Godt; då vet jag allt, sade Grogram. Nog ämnar jag bjuda till, men ni skall få se att det gär rasande. Prat! Ni måste göra någon nytta; ni kan väl inte endast gräfva gropar, det borde ni sjelf kunna förstå, Grogram. Med dessa ord gick mr Pentweazle öfver stättan som ledde in på gångstigen och lemnade Grogram att ensam vandra till södra parkgrinden. Ja, nu är jag ute på ett företag, som inte alls ligger åt mitt häll, mumlade denne, under det han stampade framåt vägen. Jag kan ej begripa att jag fått ed tunga för näsot annat ändamål, än att säga osanningar; och det gagnar föga, ty nog säger jag dem tidt och ofta, men till mesta delen bli de upptäckta. Hvad är det för nytta med att skicka mig till den här qvinnan i ewt sådant irende? Jag skall ej bli i stånd till att locka ur henne hälften af hvad han vill vsta, och hvad hon säger, det glömmer jag. Hvarför går han inte sjelf? Han skulle göra sig så hal; han skulle slingra sig som