Aftonbladet – 1 november 1872, sida 2

har i ert förvar. Jag finner deraf att min första åsigt var riktig: det var derifrån, som spaden blifvit stulen. Hi, hi, bi! Jag har utforskat någonting som är förmera, jag !-sade Grogram, hvars ögon hade en besynnerlig, stirrande blick och hvars tal var något-otydligt, som om: han hade druckit ett glas ellertvå. Hvad tror ni väl detär? sQvinnan, om-chvilken värden talade nu på morgonen— hon. som ny-ligen var kommen till orten och borisödra. portvaktarstugan, — hvem tror ni väl att; hon-är? : Huru skall jag veta det? sade mrs: Pentweazle snäsigt. Hvad -gör det till saken ? . Hvad det gör till saken ? upprepade Grogram; jo, det gör ganska mycket till saken, skulle jag tro. Hon är ingen mindre. än -Martha Bradstock, Hustru tll Georg Bradstock, min gamle kamrat, hvilken satte lifvet till, vid sitt försök att rymma. För hin! inföll mr Pentweazle. Det kommer att med raska steg föra oss till målet! ANDRA KAPITLET. På Pencarrows vapen. Följande morgon tillkännagaf ry Pöntweazle sin afsigt att följa Grogram till byn Gwyn och de begåfvo sig på våg med första bantåget. ; Dehade ämnat att sym vanligt, stiga ur vid stationen, men ZAeras vän, bokhållaren, som var med, hzåe sagt dem, att det skulle betydligt förkorta besväret, om de medföljde tåget ännu ett-stycke; han skulle tillsäga lokomotivföraren att stanna en minut vid en punkt af banan, derifrån en gångstig ledde direkte fråm till byn. Sagdt och gjordt. De