Aftonbladet – 1 november 1872, sida 2

derinne. Men; min bästa sir, detta är allsinte någonting vanligt i den vägen! Jag ser spadar, krattor, hackor och skäror, alle-sammans af ny och ypperlig konstruktion. Hvilken lätt och välgjord kratta! Och se denna spade; — just lämplig för er sjelf. bästa sir, att taga med er då ni på morgonen rökar er cigarr och roar er med trädgårdens ans. Allt detta yttrades under det han tog en spade med sig till dagsljuset och uppmärksamt betraktade dess handtag. Jag tackar er, sir; det har verkligen skänkt mig mycket nöje. Han tillslöt åter dörren. Och detta täcka boningshus, straxt bredvid ? i Det är bostad för portvakten, sade egendomsherrn, öch för att omständligt berätta allt; vill jag tillägga att portvakten här är ett rätt vackert fruntimmer. Ack, min bästa squire, sade mr Pentweazle, vackra fruntimmer äro inte i min väg numera, huru det också må förhållit sig: förr i tiden; och jag befarar att jag blott för dem skulle -stå i vägen för yngre och vackrare beundrare, Men jag måste nu rekommendera mig och återvända till mitt arbete. Jag tackar förbindligast för mig visad godhet och hoppas att framdeles mnågon gäng få profitera deraf och af er bjudning på frukost. Sedan mr Pentweazle ånyo hade sträfvat efter att taga af sig mössan, skakade han hand med squiren och gick tillbaka, samma väg som han kommit. Två timmar sednare återvände Grogram. Seså, nu har jag. .kommis ett litet steg på vägen till målet, sade mr Pentweazle till honom, Jag har blifvit bekant med squiren och varit inne i en redskapsbod, varenda spade och kratta voro märkta precist lika med det afbrutna stycke som ni