De senaste fyllnadsvalen till franska nationalförsamlingen, hvilka utgjorde en seger på en gång för republiken och den mening, som anser att den närvarande nationalförsamlingens mandat är utgånget, enär hon med sin monarkiska majoritet icke längre representerar den allmänna opinionen i landet, har åter fäst den europeiska pressens uppmärksamhet på Frankrikes inre poli tik. De engelska tidningarna, hvilka, som bekant, sedan någon tid börjat visa sig särdeles vänliga mot Frankrike, till och med mot ett republikanskt Frankrike, sysselsätta sig för närvarande mycket ifrigt med de konstitutionella frågor, hvilka syfta att konsolidera den republikanska statsformen och komma att stå på dagordningen, då nationalförsamlingen inom kort åter sammanträder. Bland de mera läsvärda uppsatser öfver Frankrikes inre politik, hvilka sålunda på senare tiden varit synliga i de engelska tidningarna, är en artikel uti det senast hitkomna numret af Daily Telegraph, som innehåller en ganska intressant redogörelse för den ur de senaste valen framgångna situationen och för ett par af de frågor, hvilka mer än sannolikt komma att företagas till afgörande af nationalförsamlingen, innan hon nyplöser sig. Daily Telegraph skrifver: Frankrikes inre politik har åter blifvit af stort intresse. Då republikanerne gingo segrande ur valstriden i sex departement af sju, kunde man lätt märka att en förändring i situationen inträffat, och att församlingen icke längre befann sig i samma förhållande till landet som i Februari 1871. De departement, som hafva valt republikaner, representera hvarje hufvudel af Frankrike med undantag af Provence, norr, mellersta delen, sydvest och öster. En så bestämd meningsyttring måste nödvändigt utöfva inflytande på öfverläggningarne inom församlingen, hvilken valdes för aderton månader sedan i ett ögonblick af förtviflan. Plötsliga förändringar äro ingalunda ovanliga 1 Frankrike. Församlingen sjelf valdes inom ett år efter detta plebiscit, hvilket ansågs hafva betryggat den kejserlige prinsens successionsrätt. mn ie