Aftonbladet – 31 oktober 1872, sida 2

och eftermiddagen användes af den lille man nen med att göra sådana efterforskningar, som han ansäg kunna bli dem till nytta. Värden, som nu återkommit från Falmouth, bjöd på aftonen på ett glas, och under inflytande af den lifvande drycken förmåddes han att meddela mr Pentweazle allt hvad han visste om Roger Pencarrow och godset Polwarth. Han smuttade på sitt glas, nickade åt Pentweazle med en slug min och svarade: Roger Pencarrow! Ja, jag kunde tro att ni ville veta något om honom. Hvad har kunnat förmå er att tro detta? inföll mr Pentweazle helt uppskrämd. Emedan han just var af den sortens folk som intressera sig för hvad ni haft för händer, svarade värden. Hvad jag haft för händer!s upprepade den förre allt mera orolig. Ja, telegrafväsendet, vet jag, sade värden. Aha; jaså — jag förstod inte strax hvad ni menade, sade mr Pentweazle. Jaså, Pencarrow intresserade sig för telegrafen, säger ni? Det gjorde han visst! Det varjast han som verkade för saken så, att telegrafen sattes i gång längs jernvägen från Falmouth till Liskeard. Jag minnes ganska väl att jag berättade er detta, första morgonen ni var här; det kan inspektor MFherson också intyga. Jag tillade ändå att den gamle herrn föga kunde ana att nyheten om hans egen död så snart derpå skulle sändas med samma telegrafträd. Nu påminner jag mig det, sade mr Pentweazle. Huru besynnerligt att jag kunde glömma det! Men, ser ni, jag har haft så mycket arbete den senare tiden och dessutom fruktar jag verkligen att den olyck