Aftonbladet – 30 oktober 1872, sida 3

nu först taga, för att den må bli oss till nytta ? Jag tänker försöka att utforska hvem spaden tillhört. Jaha, det vore jast saken, det! sade Grogram med ett dumt skratt. Nog vore det rätta sättet att gå tillväga, men huru skall det ske? Dessa fyra bokstäfyver kunna leda oss på spåret. Det vill väl säga att vi skola resa omkring öfverallt i Devon och Cornwall ända tills vi träffa på en jernkrämare, hvars namn börjas met R. P. eller P. H.? Om detta vore vår afsigt, skulle vi väl ändå inte-behöfva färdas igenom båda grefskapen, min hedersvän, svarade mr Pent weazle försmädligt. Grefskapets adresskalender kan rädda oss från detta besvär. Men att utforska en sådan sak vore oss till intet gagn; bokstäfverna äro, som ni ser, inbrända i träet med ett vanligt brännjern; hade de utgjort tillverkarens märke, så skulle sjelfva jernet varit stämpladt antingen på holken, deri handtaget sköts ned, eller på sjelfva spadbladet. Som det nu var, synas de mig förr utgöra begynnelsebokstäfver till egarens namn än till fabrikantens. Nå, nå; ni har kanske rätt häri, men om vi nu antaga detta, ämnar ni ur adresskalendern göra en lista på alla jordegares namn, som börja med dessa bokstäfver, och sedan begifva er på vandring i grefskapet för att upptäcka rätta mannen ? Något så komplett löjligt och åsneaktigt ämnar jag inte företaga mig, svarade mr Pentweazle. Jag tänker ligga helt lugnt här i min bädd och se igenom adresskalendern, synnerligen den del deraf, som rör trakten kring Gwynruthin, Hvad jag se