Aftonbladet – 29 oktober 1872, sida 2

Nej, sir, svarade Frank, jag här verkligen inte ännu talat med hanne, ehuru jag flera gånger sökt ett tillfälle dertill. Ellen bar den senare tiden varit mycket upptagen af anordningar för vårt giftermål och jag har haft så många affärsbref att ekrifva, att vi inte varit så mycket tillsammans som vanligt. Också detta har jag observerat och ön skar veta dess anledning, sade den gamle herrn, Jag vill väl hoppas att ingen kallsinnighet uppkommit er emellan? — Jag menar naturligtvis blott en sådan köld som är följden af kärleksgnabb, Jag erinrar mig ännu ganska väl en vers i min latinska grammatika som klarligen ådagalägger att sådant gnabb blott tjenar till att förstärka kärleken, Jag vill emellertid boppas att ingen kyla må uppstått, som, om ock blott tillfälligtvis, kan minska den känsla ni båda, mina kära barn, hystför hvarandra ? Nej, himlen vare lof! inte den allraminsta, svarade Frank med innerligt allvar; ej den ringaste skymt af missförstånd har verkat söndrande mellan våra bjertan! Förhällandet är blott och bart sådant som jag nyss nämnde. Denna afton skall jag emellertid utan tvifvel söka ett tillfälle att få tala med Ellen. Som ni vet, far jag i morgon till London och jag tänker det blir bäst att göra upp saken innan min resa. Jag är af alldeles samma öfvertygelse som du, i detta fall, min bästa Frank, sade mr Womersley, öch det fägnar mig af hjer tat att du fattat ditt beslut. Du reser ju till London, i och för den slutliga realiseringen och placerandet af det guld som du fick ärfva efter den der excentriska personen ute i Australien?2 Ja,detta är anledningen, Godt, min bäste Frank; som jag sade