Aftonbladet – 29 oktober 1872, sida 2

landen den hemska tilldragelsen egt rum; hon kände endast icke hvem den dödade mannen hade varit och detta tyckte Frank icke böra vara af synnerlig vigt för henne. Visserligen skulle det falla sig högst fatalt om Ellen, helt oafsigtslöst, kom att nämna något om det våldsamma uppträdet till mrs Bradstock, om denna då af sig sjelf insåg att hennes man och den dödade ymmaren voro samma person och hon yppade detta för Ellen. Det vore af Buskilliga skäl rätt bra, tänkte Frank, om, mrs Bradstock aldrig anade att han ar den-som hade dödat hennes man. Nu hade hon den öfvertygelsen att 7.annen satt lifvet till, under en strid 7xed polisen, och det var vida bättre att byn skulle tro någon polisman ha stött sordvapnet i hans bröst, emedan en sådan tjensteman, igenom sin ställning ansågs rättfärdigad för en dylik, obehaglig händelse, än om hon skulle veta att gerningsmannen var Frank, till hvilken hon troligen skulle komma att stå i nära beröring under det återstående af deras lifstid. Att gerningen hade skett till sjelfförsvar, skulle visserligen hvar och en som kände Frank vara färdig att intyga och mrs Bradstock var väl behant med sin aflidne mans vilda och våldsamma sinnelag; men detta oaktaot höll hon hans minne kärt för hvad han i leras gemensamma ungdom hade varit, och det var ganska troligt att hon med passiv motvilja, om icke med ett mera verksamt bat skulle se den man som hade böeröfvat honom lifvet. Hela affären var Frank yt serligt motbjudande och han kunde ofta i snsamhet utbryta i häftiga förbannelser öfver det olycksödesom Hade förtnrk Bradstock till .denna:samma ort. -Häm kände sig äfven förbittrad öfvör re ER JAITeSkG som Ellen hyste för den stackars enkan; —