Aftonbladet – 29 oktober 1872, sida 2

skulle de klandrat dig skarpt; nu skola de i värsta fall endast le öfver din våplycka. Men då bör du lugna dig med, att den som vinner, kan tåla litet åtlöje, ty han kan skratta sjelf och i alla fall, min gosse, den skrattar bäst, som skrattar siet. Ja, jax, sade Frank, hvilken ändå ej tycktes vara fullt öfvertygad genom dessa argumenter; men inte förthy skulle jag ej gerna vilja yppa allt för dem. Men . hvarför då göra detta? invände mr Womersley. Hvad jag menade var blott att du borde gå och göra dem ett besök; att låta dem veta på hvad sätt du har vunnit din förmögenhet, finner jag inte alls nödvändigt. Men det skulle utan tvifvel genast komma till allas vetskap, inföll Frank hastigt. Det kan ju finnas personer här hemma, som hört huru högst olycklig jag var i mina spekulationer vid guldgräfningen. För dem gkulle det alltid synas besynnerligt att jag återvändt hem med betydlig förmögenhet, utan att kunna göra reda för huru det tillgått. Nå., gör då som du finner bäst, Naturligtvis är det ej min önskan att söka förmå dig till hvad som i något fall misshagar dig sjelf. Jag tänkte blott att jag vid din vigsel med glädje ville se dessa gamla, trofasta vänner till dig och jag trodde att du delade mina känslor i detta fall. Som vanligt lemnar jag likväl detta åt dig sjelf att bestämma. Intet vidare yttrades i ämnet och Frank lemnade snart derpå den gamle herrn ensam med sina böcker och tidningar. (Forts.)