Aftonbladet – 29 oktober 1872, sida 2

dig härom dagen, ämnar jag ej i den ringaste mån inverka på dina affärer och de pekuniära anordningar du tänker vidtaga i och för ditt giftermål. Någon morgongäfva till din hustru behöfver du ej tänka på och hvad jag nu vill säga dig, det gör jag blott af vänligt intresse för dig sjelf, min gosse: Var försigtig; välj respektabla bankirer, följ deras råd troget och låt inte locka dig af några hugskott, som måhända torde upprinna i din egen hjerna. Jag säger detta, Frank, emedan jag väl påminner mig huru fallen du i forna dagar var för att kasta dig i spekulationer; denna böjelse visade sig också tydligt då du kom ut till Australien och i stället för att lägga ned dina pengar i får, gaf ut dem för hacka och spade och slog dig tillsammans med guldsökare, i stället för att bli nybyggare. Frank gkrattade något tvunget. Ni bör ej hysa någon fruktan i detta fall, sir, sade han; ett brändt barn skyr elden och jag har förlorat all smak för att, förbiseende klokt och erfaret folks råd, följa egna djerfva infall. Den firma som tagit mina affärer om hand, är en af de äldsta och mest aktade i hela City och den har mina order att endast emot bästa hypotek placera mina pengar. Så till vida är då allt godt och väl, yttrade mr Womersley. Nu har jag likväl ännu en sak att fråga dig om, hvilken har förefallit mig högst egen: hvarför har jag inte hört dig nämna, — nej, inte en enda gång, — de tvenne vänner, hvilka före din utresa till Australien utan tvifvel stodo allrafrämst i din aktning. jag menar mr Maunder och din kusin, Tom Callow ? Frank rynkade pannan då dessa båda namn upprepades, men svarade hastigt: Ja, sir, ni har utan tvifvel rätt; jag vet