Aftonbladet – 26 oktober 1872, sida 3

— Stora teatern gaf i går för fullsatt salong Aubers Den Stumma. Hr Lundquist, som utförde Masaniellos parti, uppenbarade deri ett märkligt framåtskridande med afseende på såväl frisk, otvungen stäm ning, som äfven röstens behandling och dep musikaliska deklamationen. Den rädsla, som ofta nog hindrat sångaren att fritt utdela goda artistiska gåfvor, röjde nn allenast i arian en återstod af sitt menliga inflytande, och den vackra stämmans mnthållighet tycktes likaledes större än tillförene. Fru Will man kunde icke förläna något högre in tresse åt prinsessans parti, som tvifvelsutan är operans avagaste och endast genom fru Michaelis glänsande koloratur lyckats i viss mån anslå. I Fenellas roll såg man för första gången fröken Åberg, hvars liffulla och nyansrika spel gaf denna karaktersbild mer än yanlig dramatisk betydenhet. Såväl fröken Åberg som hr Lundquist inropades efter operans slut och publiken var under representationens gång synnerligen animerad, hvadan de allbekanta praktnumren, den första barcarolen, andra aktens duo, tarantellan, bönkörten m. fl., skördade det liftigaste bifall.