rätta punkten, hvarest en skatt låg, som skulle göra honom till rik man för lifstiden. Nej, det måste varit någon person som haft arbete i närheten — kanske en arbetare hos någon arrendator, som under det han plöjde fältet, oförmodadt hade stött på något besynnerligt förhällande, gjort efterforskningar och funnit guldet. Men vid nogare betänkande förkastade den lille mannen äfven denna åsigt.. Han påminde sig nemligen att fältet ingalunda var upplöjdt ända fram till banken; omkring sex fot voro lemnade oupptagna mellan sista plogfåran och jordvallen. Huru skulle, för öfrigt en dagsverkare kunnat hålla en sådan upptäckt dold? Det första guldmynt han upptagit ur jorden, hade han genast fört med sig på krogen, tagit sig ett dugtigt rus och under dess inve:Kan yppat sin stora hemlighet. Följden hade blifvit att hela saken kommit under juridisk pröfning, stått att läsa ilånga tidningsartiklar och framkallat en offentlig uppmärksamhet, som mr Pentweazle icke skulle undgått att höra af. Nu föll honom en sak in! Hvad var det som värden på det samma värdshus i Truro der han nu låg, hade sagt honom den första morgonen sedan hans ankomst, angående några förändringar som skett med jernvägen? Jo, nu påminde han sig allt! Värden hade beräsctat att linien, hvilken till en början blott varit enkel, sedermera blifvit ändrad och att en ny sträckning räler hade nedlagts för ett Halft år sedan. Der hade man en utgångspunkt! Jernvägsarbetarne hade under detta byggnadsföretag bott i kojor, lika dem, der han sjelf tillbringat två nätter. Värden hade sagt honom att de Kamperat i nejden under hela månader, LA