idan Frankrike vant sig att fatta henne. lan är en man från en annan tid, som förrat sig in i vår tid. Han talar icke hela erldens språk, utan ett språk för sig, som teslutande tillhör honom och som hvarken ål motsägelse eller diskussion. Hans sätt tt uppfatta de allmänna angelägenheterna r helt och hållet personligt för honom, elt och hållet individuelt, och i närvaande stund finnas endast två personer i luropa, som äro i stånd att ställa sig på enna ståndpunkt. Närmast honom står canske påfven Pius IX, men ännu äro vi cke riktigt säkra derpå, ehuru denne påfve lifvit förklarad ofelbar och enligt jesuiteres åsigt lika litet kan misstaga sig i nenskliga ting som i gudomliga. Brefvet ill hr de la Rochette är icke skrifvit för 88; det är adresseradt till monarkiens trogne. Dem tillhör det att draga nytta leraf. Allt hvad vi kunna säga är att letta bref icke synes oss egnadt att skapa len så mycket efterlängtade enigheten nom det rojalistiska lägret; och en god lel rojalister, som stodo i begrepp att unsluta sig till den konservativa republiken, skola kanske icke utan missnöje erfara, att den legitime konungen har förklarat att det icke gifves någonting annat verkligen konservativt i den mening i hvilken detta ord så mycket behagar dem, än den monarki, hvilkens enda personifikation grefyen af Chambord är. Men, ännu en gång, det blifver monarkisternes egen sak att komma till rätta med grefvens af Chambord bret, hvilka tid efter annan komma ut och ställa till oreda i deras gmå kombinationer. Efter Thiers återkomst till Versailles ha höstmanövrerna förnyats i Paris omgifning. Krigsministern Cissey har gifvit order om en betydlig utvidgning af lägret vid Avord nära Bourges. Detta läger skall omgifvas med fästningsverk och göras mycket starkt. Terrängen vid Avord är af strategisk betydelse; ty den dominerar flera jernvägslinier. En artikel i Journal des Debats, riktad mot det ofog, det klerikala partiet på senaste tiden bedrifvit, och mot nationalförsamlingens tilltag att dekretera offentliga böner och en messa, har inom den ultramontana pressen framkallat den största förbittring. Frangais, Union, Univers och Monde äro utom sig af vrede. Union menar, att man sedan hundra år aldrig hört några så förhatliga yttranden som dem, Journal des De6bats nu låtit undfalla sig. Det är icke heller så underligt, att i fråga varande artikel väckt oro i lägret, ty Journal des Debats är den första konservativa tidning, som vågat uppträda inot det klerikala oväsen. det. Hittills ha, med undantag af Temps, hvilken såsom en protestantisk tidning man icke tagit med i. räkningen, endast de rent republikanska och radikala tidningarna tag it till ordet mot ultramontanismen. Bien pubtie har förhållit sig temligen neutral, och Soir, en af organerna för venstra centern, har alltid mer eller mindre nnderstödt de klerikale och såsom ursäkt anfört, att man måste : aetrakta jesuiterne som vänner, emedan ie jiro hr von Bismarcks fiender, De öfriga I conservativt republikanska tidningarna ha intagit ungefär samma hällning som Soir, under det de orleanistiska, bonapartistiska och legitimistiska organerna med största ifver uttalat sig för alla pilgrimsfärder och dylika demonstrationer. Journal des Debats uppträdande och den bestämdhet, med hvilken den tagit parti för det moderna-samhället, ha icke blott väckt stor sensation, utan mottagits äfven med bifall af det stora flertalet bildade fransmän, som finna sig föga smickrade af, att man i utlandet tror, att Frankrike står på en lägre ståndpunkt än Spanien för hundra år sedan. Det försök Journal des Dåebats nu gjort att uppträda mot de ultramontana sträfvandena, kunna emellertid icke skrämma de radikala, hvilka tro, att Thiers icke skall våga att göra dem något verksanit motstånd. Frans Deak, chefen för det ungerska nationalpartiet, mottog den 18 dennes, då han fyllde sitt 69 år, mängfaldiga bevis på sympati såväl inom Ungerns huivudstad som i landsorterna. Nästan alla medlemmar af de båda kamrarne, komiter från städer och byar i hela konungariket ba lyckönskat hoJ nom, ja till och med kejsaren, kejsarinnan Joch erkehertig Frans Josei ha tillsöndt hoInom sina helsningar. Det förtienar anmärkas, att Deak, oaktadt han spelat en så Iframstående politisk roll i sitt land, aldrig I mottagit något embete, aldrig beklädt någon ,jinbringande post och derföre ännu i däg är Ifattig. Afven hans politiska motståndare lgifva honom detta beröm, och många af dem Iha förenat sina lyckönskningar med hans bästa vänners, Justitierevisionen. K. M:t har igår ut nämnt och förordnat: 4311 mmatikalfananbasntännen tnntltniken.