kenskaper, gåfve fullmäktige i riksgälds-! mtoret tillkänna, att föreskriften i förstalt inkten af 1823 års beslut vore Tullgjord.i Båda bolagen skulle kallas, att inför full-lc äktige förklara, om de ville ingå på delf opstälda vilkoren, hvilket ock skedde vidl: mmanträde inför fallmäktige den 20 Majlj( 329, hvarpå intressenterne i gamla bolaget irklarades berättigade att lyfta de kontanta j1 edel, som enligt upprättadt liqvidations istrument vore för dem att iriksgäldskon-l: ret tillgå. År 1830 anhöll bolagets direktion, under! beropande af handlingar, som styrkte attl: ilkoren uppfylta, och med aflemnande afl irbindelse å framtida räntebetalningär, att tbekomma förenämnda 67,400. Sedan fulläktige i riksgäldskontoret inhemtat kom issariatets yttrande, hvilket tillstyrkte den fsatta summans utbetalande, emedan vilkoen vore fullgjorda, beslöto fullmäktige, sean de hufvudsakliga i direktioaens ansökan beropade och dervid fogade handlingar grankats och med riksdagens år 1829 fattade eslut jemförts, att bifalla utbetalning af 7400 rdr, hvarå också anordning utfärades. Slutligen gaf den år 1832 församlade tatsrevisionen, efter granskning af stenolsverkets räkenskaper, fullmäktige till cänna, att äfven de återstående 40,000 rdr ned upplupna räntor finge utbetalas. Höganäs-bolaget hade nu utbekommit hela let frikostiga understöd, som 1823 års rikslag; — äfven den i sista punkten af 1823 rs beslut omförmälda afskrifningen hade försiggått. Men härmed afbrytes denna historia under en tidrymd af fyrtio år. Någon ränteliqvid till staten har ej egtrum, ehuru nan trott sig veta, att bolagets affärer gått förträffligt. Deremot har visserligen bolaset mer än en gång besvärat K. M:t och riksdagen med ansökningar om ytterligare anderstöd. Historien härom, hvar stätsrevisionen ej haft anledning att inlåta sig. må här i korthet berättas, emedan den, om ock ej mycket täckelig, dock är god attfå förstånd af. Å 1834—1835 årens riksdag väcktes motion af Salomon Löwenskjöld, att riksdagen måtte bevilja steukolsverket ett förlagslån 30,000 rdr mot låg ränta och på 9 månaders tid på kolbehållniogen Af. 1 in till två tredjedelar af dess värde efter gångbart pris. Såsom skäl anfördes, att det vore tänkbart, att verkets produkter ej kunde afsättas, att nödigt förlag för vintermånaderna derigenom kunde komma att saknas och verket derför afstanna. Derför borde man på anförda sätt tillgodose denna till förkofraån öppnade nya källa, hvarat mångfaldiga näringsgrenar kunna hemta sin upprinnelse. Ty skulle verket i brist af förlag en gång falla, så uppreses det troligen aldrig mer. Statsutskottet, döft för dessa gråtmilda böner, svarade att statens tillgångar erfordrades för statens behof, och i enlighet med dess afstyrkan nekade riks dagen det begärda billiga vinter-lånet, Emellertid fick man under dessa förhand lingar den intressanta upplysningen att. från 1 Augusti 1825 till 31 December 1833, verket med beräkning af i byggnader, inventarier och effekter nedlagda kostnader lemnat en behällning af 219,363 rdr 25 skill. 6 rst. bko. Å 1840 års riksdag väcktes motioner a! C. D. af Uhr och Sone Pehrson om anslag af 191,000 rdr för anläggning af en sluten hamn vid Höganäs och 76,000 för vågbrytare vid Svinebådan. Statsutskottet, som ej an såg dessa företag så vigtiga, att så stora upp offringar derför borde göras, helst inga en skilda bidrag ifrågasatts, utom att eldfast tegel akulle vara att påräkna från Höga näs, och som derför afstyrkte förslagen fick derför uppbära åtskilliga anmärkninga! hos adeln, presteoch borgareståniden. Blanc de anförda skälen för hamnen vid Höganäs må anföras dess förmenta, mycket stora mi litäriska vigt, såsom station ej blott för er del af skärgårdsflottan, utan ock för ka pare, hvilka från denna punkt, der hela Östersjöhandeln går förbi, skulle kunna till: skynda rikets fiender en oberäknelig skada (!). Utskottet var nog beskedligt att i nytt ut låtande förorda båda anslagen, som emel lertid, om vi ej misstaga oss, slutligen ät. slogos. Vid samma riksmöte lemnade K. M:t, som ansåg stenkolsverket i flere afseenden för tjent af allmänt hägn och understöd, ri kets ständer del af en ansökan från bola gets direktion att, såsom lämplig ersätt ning för den obehagliga konkurrensen halfva tullafgiften för utländska kol mått anslås åt skånska stenkolsverket. Den tänk värda motiveringen för denna ansökan påmin rer om, att K. M:t 1813 tillagt verkets intres senter en till 11 skilling för tunna beräk nad andel åf tullinkomsten för från Englant införda stenkol; att 1815 års riksdag än drade detta understöd derhän, att i ställe tillverkningspremier med 6 sk. banko föl hvarje från grufvan afyvtråd tunna kol be viljades bolaget, hvilka premier beräknati uppgå till 15,000 b:ko årligen; att riksda gen 1818 beslöt att, i stället för dessa pre mier, tullafgifteh för inkommande stenko skulle intill nästa riksdag tillfalla bolaget men att detta bidrag upphörde 1823 (di riksdagen dels afskref en bolagets skuld dels beviljade ett understöd af 200,000 b:ko! Man förespeglade till och med bolagets upp lösning, jämrade sig, att ingen utdelning till aktieegarne kunnat ega rum, utan tvär om bolaget måst skuldsättas. Vidremisser af K. M:ts skrifve!so påpekades hos ridder skapet och adeln af hr L, J. Hierta, åbe ropande en af en bland direktionens leda möter, hr af Uhr, år 1839 utgifven skrift att det vore faktiskt ådagalagdt, att verke under de sista tretton åren lemnat någo ta ultnta RÅR IA JARRE nadla rede OO mA