torn, då jag inte hade reda på hvad jag sade, så är det ej att förmoda att jag nu skulle kunna afhälla mig från att fråga er om allt, sedan jag återfått mitt fulla förstånd. Ni kan lita på att ett sådant högtryck vore ganska riskabelt för hela systemet och kunde lätt framkalla en explosion; gif det således en säkerhetsventil, så går allt bra. Doktorn sade, började Grogram, Bry er aldrig om doktorn, inföll Pentweazle lugnt. Ni är inte en man med liflig fattningsgåfva, men af uttrycket i ert ansigte denna morgon är jag öfvertygad att ni har kommit till samma visshet som jag, nemligen att med undantag af hvad som rör hans yrke, är doktorn en åsna. Grogram kände sig till den grad lifvad af denna anmärkning, att han utbrast i ett dundrande skratt som aldrig ville taga slut och troligen skadade patienten vida mera än det längsta samtal. Han är inte stort bättre, svarade han. När han ej en gång kunde begripa något då ni yrade om telegraftråden och elfte stolpen, så kan man väl förstå så mycket. Bara jag tänker derpå, är jag färdig att skratta ? Jag kan inte sjelf rätt reda den här saken, Grogram, sade Pentweazle, och nu måste ni börja med att gifva mig den noggrannaste beskrifning på alltsammans. Kom ihåg att inte söka dölja något för mig derför att jag varit sjuk; jag skulle bli mycket sämre ännu en gäng, ifall jag misstänkte er för att vilja bedra mig och jag derigenom blef hindrad från att uppgöra en god plan. . Ja, ja, det ligger mening i detta, sade Grogram 1ihed en fundersam uppsyn. . (Forts.)